Onsdagen började med att jag åkte till Bergsåker med Pine Cone för att tävla. Log lite för mig själv när jag insåg att dom gamla takterna sitter i. Trots att det var snart ett halv år sedan jag selade ut en häst till lopp så gick allt på rutin. Värmde henne själv på stora bana och insåg hur mycket jag saknade det här. Pine kändes som en tiger och vi fick även stanna till i vinnarcirkeln för en kort intervju. Det enda som drog ner stämningen var flaggorna som vajjade på halv stång till minne av Roger N. Även på stallbacken var det dämpade stämning, alla mer eller mindre hade tankarna hos Roger och hans familj..
Ingen musik spelades heller vid defileringen eller vis priscermonin, allt för att hedra.

Sen till loppet så blev vi bara 5a. Pine hamnade i rygg på ledaren och där blev hon fast med alla krafter kvar. Riktigt synd då hon såg ut att försöka klättra över ledaren, men det var positivt att hon var fin iaf..

Avslutade kvällen med att träna innebandy igen med Bollnäs/Hertsjös herrar. Så himla kul. Skrattar ibland så jag inte kan springa. Tänk om man kunde lära sig att hantera en boll som tex Walfridsson..Men det är riktigt bra träning att bara få vara med och lira med dom. Allt går så mycket snabbare och man blir hela tiden utmanad.

By the way..När jag kom hem från träningen lyckades jag göra HELA huset strömlöst!! *HAHA* Totalt mörker blev det! När jag parkerade bilen och skulle stoppa i motorvärmaren fick jag världens stöt och all ström gick!! Tydligen blev det någon kortslutning pga att det kommit in fukt och salt i uttaget så jordfelsbrytaren slog i från. Efter att jag insåg att jag överlevde stöten skrattade jag hela vägen till huset. Var tvungen att lysa upp vägen med mobilen för att jag skulle se vart jag gick. Svartare än svart var det tills pappa hittade proppskåpet och fixade tillbaka strömmen igen. Lite roligt var det *haha*

Är bra sugen att stanna kvar i Bollnäs till helgen och kolla på herrarnas div1 match på lördag...
Vill bra gärna stanna i Bollnäs överhuvudtaget just nu...
Så mycket jag vill hinna med att göra, har inte hunnit träffa hälften av gänget heller.

Det känns som om jag har två liv, ett liv i Bollnäs och ett helt annat i Sundsvall. Jag är fortfarande samma person men liven skiljer så mycket från varandra. Det är som natt och dag..och någon dag kanske jag kommer bli tvungen att välja..