Var klar tidigt på jobbet idag så jag åkte hem runt halv fyra. Precis när jag svänger in mot Hedhamre piper det till i mobilen

Gissade på att det var Celie som hörde av sig eftersom vi planerat att gå ut på 25 Kronan, men det var det inte. Det var från jobbet:

"Fakir är såld till Boden och åker om en timme"

Jag vet att det bara är en häst, han är inte ens min och så är det i jobbet...och livet.

Men hjärtat stannade för en halv sekund innan det högg till och började värka outhärdligt.

Kunde inte hålla tillbaka tårarna.

Han är en av mina absoluta favoriter. Har jobbat så hårt med honom och lagt ner hela min själ i den hästen, så försvinner han bara...

Hade känts mycket bättre om man fått veta om det i förväg i ett par dagar. Det ingår i jobbet, det har hänt förr. Har lärt mig att inte binda mig och fästa mig vid dom så mycket genom åren, men med vissa går det inte att undvika. Utan hjärta gör man nog inget bra jobb heller.

Fakir kom oss den 27 mars 2006. Han hade då startat på Bollnäs och varit 6:a. Rätt otroligt med tanke på hur han såg ut; Han var mager, omusklad och halt på alla fyra benen, med fyra olika stora hovar.

Det är svårt att tänka sig nu när man ser honom. Nu är han en välmusklad, pigg och glad hingst.

Vi fick börja med att behandla honom runt om och göda upp honom. Efter ett par veckor började jag skritta honom för tryckvagnen och rida honom i skogen. Det var alltid jag som körde eller red honom.

I juni gjorde han sina första starter för oss. Det blev lite pengar här och där men han var fortfarande inte helt okey i travet. I december började det lossna och i april 07 började han hitta toppformen. 2007 hann han med att göra 14 starter för oss vara av 1 vinst, 2 andra och 3 tredjeplaceringar och 54 250 kronor insprunget. Bara 6 stycken starter där han inte fick några pengar alls, vilket är ganska bra. Rätt så imponerande att han kunde tävla överhuvudtaget när veterinären inte gav en så stort hopp i början.

Men man fick ju sköta om dom där fyra spirorna som glas, det var bandage och liniment jämt i princip.

Han hade en sån stor personlighet också så det var svårt att undgå honom. Nästan alla föll för honom, tex Kajsa Frick, som körde honom några gånger, brukade komma och fråga hur det var med honom.

Sen med en mankhöjd på 170 cm och jag med mina 160 cm, så såg vi nog ganska roliga ut i lag. Han kunde vara en riktig buse som mest stod på bakbenen, samtidigt som han kunde vara världens goaste.

Finns många roliga historier om honom tex hur han blev pappa när han tjuvbetäckte ett sto eller när han skrämde Tv4s tv-team när han stegrade sig vid en intervju *ler*

Vi hade precis nu börjat köra igång honom efter vila. Jag hade kört backe med honom i några veckor innan vi i fredags åkte in för att köra första snabbjobbet. Jag körde Fakir och Janne körde Cowboy. När vi kom ut på banan blev Fakiren så glad och pigg att han gick upp på bakbenen innan han sansade sig och kom ner på jorden igen. Fick lite hög puls men det var bara att skratt åt det sen. Han kändes kanon fin i jobbet, i 25 tempo. Var riktigt nöjd när vi kom in...

Men nu är det slut. Kommer antagligen aldrig se honom igen. Han ska så långt upp i norrland man i princip kan komma. Vet inte vart han ska...det visste dom inte på jobbet heller.

Det är säkert trevligt folk och det blir säkert bra men just nu sitter jag och fantiserar om allt hemskt som kan hända honom. Vilka otäcka människor han kan komma att komma till...

Min darling...det svider i hjärtat

*rock on*