Onsdagen avslutades med riktigt bra musik!

Vi brände till Gävle för att se Ghost med förband i dom otroligt läckra Gasklockorna.

Den lockalen är som gjord för ett band som Ghost, som spelar lika mycket på stämning och framförande som sin musik.

 

Vi missade det första förbandet "Night", sen vi blev lite försenade ner men vi var väl på plats när Ghost följeslagare Dead Soul klev upp på scen. Snacka om att jag inte alls var förbredd på vad som skulle komma!

 

Första låten var som en smäll i mellan gärdet! Det var intensivt, nästan kaotiskt, men även organiskt.

Satan vad mäktigt det lät!

Sångaren såg ut som en rejält sliten Johnny Depp i sin hatt och glasögon när han stod där i scenens mörker.

Två trumslagare hade dom, och det var sjukt facinerade att se dom. Väldigt samspelat grabbar! Nästan hyptotiserande.

Alla i bandet spelade med en väldig intensivitet. En av deras killar, som sköte delar av det digitala ljudet, trodde jag hela tiden skulle dunka huvudet i sin lampa som han svängde på sitt huvud!

Verkligen ett band som ska upplevas live! Jag var hänförd!

 

Efter detta kom äntligen huvudattraktion Ghost! Innan dom klev på hade det eldats rökelse och myrra så hela lokalen hade fått en stark sötaktigt doft. Ghoulsen klev på från min vänster sett och Papa Emeritus från höger.

"Rhythm" gitarristen var klart skönast! Han utstrålade så mycket känslor trots att han är täckt från topp till tå.

The Nameless Ghouls har inga namn, dom har en varsin symbol:

lead guitarist , bassist , keyboardist , drummer , rhythm guitarist .

Ghost levererade som vanligt. Dom spelade alla låtar jag vela höra. Year Zero blev det rejäl allsång på, även på Zombie Queen. Papa har en otroligt genomträngande blick och rör sig flytande över scengolvet, men vi brast ut i skratt när han yttrar "Oki doki" haha det blev en sån kontrast!

 

 

 Ett klipp med förbandet. Tyvärr är det nog svårt att få det låta lite mäktigt som det lät live, denna musik ska lyssnas på högvolym, du ska känna hjärtslagen!

Det blev en inflyttningsfest modell rejäl när vi öppnade dörrarna till huset!

Det blev en helt magnifik afton tillsammans med många härliga vänner. Som tur var kom och gick det hela tiden folk så det blev aldrig fullt, även om det var väldigt trångt på dansgolvet ett tag!

Så sjukt galet roligt att så många kom, svårt att förklara hur mycket det betyde för oss! <3

 

Kvällen började trevande men efter klockan nio började det koka av energi,

Ett spontant dansgolv öppnade sig i vardagsrummet, vid vår whiskey-hörna, och det var nog aldrig tomt på hela kvällen. Bålen räckte hela kvällen tack vare att Hamrén och Marie var bussiga och fyllde på.

Popcorn flög genom hela huset och Lill Drängen och Åsa bjöd på de snyggaste dansmoves!

Jag och Viktor klippte ett gul/blått band för att göra invigningen officiell och när detta skedde utbröt en euoforisk känsla i hela huset. Kanske att jag kan lyckas få tag på videon Rebecka spelade in då..
Musiken varierade från Dub-step, Laila K och tung hiphop.

Efter klockan ett började folk droppa av och tillslut var det bara jag och viktor kvar tillsammans med gänget från Gävle. Trötta och nöjda stöp vi i sängen på morgonkvisten.

 

Fick många fina och roliga inflyttningspresenter, allt från dom klassiska blommorna och alkoholen till pysselblock, ett helrör med öl, men jag måste erkänna att den tolvtaggade älgskallen toppade!

 

Halloween; En av dom dagar man får använda all sin fantasi och galenskap utan att någon ifrågasätter det!

Årets Halloween var på förhand en av dom trögaste, med innebandymatch som krävde att man mer eller mindre var nykter som stod i vägen.
Alla vänner utsprida och ingen möjlighet för oss i The Ghost Crew att anordna vår årliga fest.
Inte kom jag på någon bra kostym heller...men tillslut lossnade allt!
Surfade nätet och googlade olika Halloween sminkningar och fastnade för Roy Lichtensteines popart figurer.
Rätt simpelt men ändå effektfullt! Blev grymt nöjd med resultatet. Bra sugen på att sätta i löshår och "go blond" efter detta. Många blev imponerade och undrade hur långt tid det tagit att lägga make upen, och alla blev förvånade över hur kort tid det tog. Sammanlagt tog det allt som allt en timme. Prickarna var det som tog längst tid, men jag var inte så noga utan körde bara på. Riktigt rolig var den att göra.

Förhäng var det hemma hos NiZse med mycket 90-tals musik! Efter det gick vi ut och dansade på Nightlife, där det var alldeles lagom med folk. En riktigt rolig kväll trots dom "dåliga" förberedelserna. Nästa år kör vi 100% igen!

 

Den 29 Oktober brände jag och Lina ner till vår huvudstad för att Lina skulle få sin 30-års present av mig:

Spelning med Halestorm och Alter Bridge. Som förband till dom stod det svenska bandet Smash into Pieces.

 

Vilken jäkla kväll det blev!

Vid 16.30 rullade vi med Toyotan ut från Söderhamn, med full fart mor Fryshuset. Allt gick som en dans, med hjälp av Gpsn hittade vi utan problem, men lite nervöst var det, tog lite tid att hitta en bra parkering i närheten.

 

Smash into Pieces var betydligt hårdare än vad jag trodde dom skulle vara, men bra! Halestorm levererade bättre än vad jag trodde. Jag hade ifs inte så höga förväntningar innan, men Lzzy fick igång publiken ordentligt.

Hon har en otrolig röst! Fick rysningar när hon körde några av dom lugnare låtarna.

 

När det var dags för Alter Bridge var jag helt slut i ryggen men vi röjde på. AB levde inte riktigt upp till mina förväntningar, men dom var rätt så höga också.. Miles har en episk röst men energin nådde aldrig riktigt fram. Lite störigt att han stod längst ut på vänster kanten, medan vi stod till lite till höger. Dom gånger han stod i mitten såg vi strålande, annars var det svårt att se.

Extra numret var helt klart bäst!

 

Sen tog vi vår röda springare och åkte hem i höstmörkret. En resa som i efter hand känns surrealistisk men eb hel kväll med Rocksyster gjorde gott för själen!

Äntligen tillbaka på banan igen.
Det tog lite tid, och med ingen internet uppkoppling i vår nya borg så är det lite svårt att vara online.
Hela hösten har varit ett mörkt kaos, Marks död gjorde hela världen till en grå massa. Många drömmar dog med honom.
Och med så mycket annan skit som försegår ute i världen så tog energin slut.
Om ni sett komedfilmen "Road Trip" så finns det en karaktär där som heter Rubin Carver, han och jag är väldigt lika forutom att han röker mänger med gräs. *haha*
Ständigt oroa sig för döden, cancer, krig, undergång, frihet, framtid, motgång och framgång

Genom att försöka hinna med heltids jobb, 50% studier, flytt (Gävle, till Bollnäs, till Rengsjö), ingen semester på tre år mer än några festivalhelger så börjar det kännas av..utpumpad är en bra beskrivning.

Den grå massan blev bara tjockare, tills en dag jag insåg att jag måste göra något.
Det var när Sarahs födelsedag närmade sig..hon skulle ha fyllt 30 år om hon fortfarande levde.. Smärtan och sorgen finns alltid där, men jag har alltid känt att sen hennes bortgång måste jag göra det bästa av mitt liv, lite som för att hedra henne. Hon fick aldrig möjlighet att leva klart sitt liv.

Så vem är jag att deppa när jag fortfarande är här? När jag har så mycket att vara lycklig för.
Så jag tog och gjorde några förändringar, drog ner på tempot, sänkte kraven, hängde med dom bästa, lyssnade på musik..och slutade kolla på hemska youtube-klipp och dokumentärer.
Suicide-Horseraces, Blackfish, Frihet bakom Galler (Afghanskt kvinnofängelse), hästslakterier i Sydamerika, SD-intervjuer mm. Man slutar aldrig förundras över hur sjuka vi människor är och vad folk är villiga att göra för pengar..
Så nu skippar jag det ett tag fram över..så den dagen jag börjar tjäna pengar ska jag rädda alla djuren.

Och jag ska ta upp pennan igen, jag har inte tecknat, på riktigt, sen i september o_O Dags att ändra på det!

Känner mig mer motiverad än på länge.

 

 

Fall Out Boy <3

 

Orkar inte

motivation level: 0%

energy level: 10%

happiness level: 2%

 

 

Orginal vs Cover

 

 

 

Det har snart gått över månad och jag saknar honom fortfarande så otroligt.

Det är inte lika roligt att jobba längre. Jag har inte samma motivation längre.

Jag är inte nervös längre när loppen går..

 

Utan hästarna klarar jag mig inte men ingen är som honom..han var en Ferrari i jämnförelse.

 

..Simb Mark..

Igår fick Jenny sin Andreas.
Dom gifte sig i Rengsjö Kyrka, i den som jag och Jenny firat alla skolavslutning, konfirmerat oss mm. Så det kändes som om det var meningen att det skulle ske där..från början var Arbrå Kyrka bokad, men pga reparationer så flyttades bröllopet.

 

Vädret var strålande och allt var jätte fint. När Jenny och Andreas kom in fick jag kämpa för att inte börja gråta, dom var så otroligt vackra! Så stiliga dom var, dom såg ut som en miljon!
Prästen gjorde vigseln väldigt personlig, hon var lite flumig och rolig. Sen sjöng en tjej vid namn Ingrid två låtar som var helt fantastisk. Jag hade gåshud på armarna av hennes röst!
En av låtarna hon sjöng var Bröllopsvals av Stefan Andersson, den kändes så klockren.

Efter vigseln så åkte vi till Orbaden där borden stod dukade och utsikten var helt fantastisk! Hela Orbaden är andlöst vackert!
Det bjöds på sång, tal och god mat. Men avslutningen var klart bäst!
Det började med att alla fick lossa ett kuvert under stolarna, och följa instruktionerna som fanns inuti: först skulle vi blåsa upp en ballong, höja en liten flagga och sen sjunga en låt med rejält pompa i bakgrunden. Inför finalen, vid crescendot steg vi upp på våra stolar sjöng för full hals och som final smällde vi ballongerna med våra flaggor. Det var en perfekt avslutning.
Efter det begav oss in till "discorummet" där vi fick sen Jenny och Andreas svänga om i en bröllopsvals. Sen blev det dans fram till klockan klämtade två.
En jätte härlig dag!

Känns helt sanslöst att vi är så vuxna som vi är! Jag och Jenny som vuxit upp tillsammans, nu är vi här. Nästa år fyller vi 30...

Jag är så lycklig för deras skull <3
Här kommer en rejäl bildboooom från dagen:

För fjärde året i rad anordnades GRF och för fjärde året var jag där och härjade. Tyvärr var inte väder gudarna med denna gång, vilket förstörde väldigt mycket. Det regnade varje dag: hela torsdagen, skvättar på fredagen och ett rejält skyfall på lördagen.

Efter skyfallet och Deep Purple pallade vi inte att frysa längre så då åkte vi hem till lägenheten och käka pizza och kollade en film. Riktigt värd avslutning på festivalen faktiskt! Så guld värt att få bli torr och varm.
( Jo vi hade regnkläder, men det hjälpte inte när himlen öppnade sig totalt..)

 

Annars var det lika nice som vanligt! En ny grej dom provade med i år var att det inte fanns några öltält, utan det var fritt fram att dricka överallt på området, vilket gjorde att man kunde knalla runt och titta på banden medan man sörplade i sig en Åbro. Säga vad man vill men den är då klart godare än äckel Sofiero.

 

På torsdagen var det självklart In Flames som var huvudnumret! Jag, Lina och Jens stod rätt långt fram och hade bra sikt. Grabbarna levererade som vanligt och vi hade riktigt roligt i publiken.

Annat se värt denna kväll var bland annat Cult Of Luna och Trivium..

 

Fredagen bjöd på bland annat Hatebreed och Killswitch Engage, jäklar vad röj det var! Vi lyckades även höra några låtar med Soilwork, men det var så sjukt mycket folk så man såg knappt scenen!

Sen kom det vi hade peppat för hela tiden: System of a Down!!

Jäklar vad bra dom var! Det var härlig stämning och allsång i publiken, under "Lost in Hollywood" fick jag rysningar och under B.Y.O.B kändes det nästan som upploppsstämning, grym energi rådde!

 

Så kom sista dagen och kanske den med "sämst" line up..vi drog in till klockan 4 för att Viktor skulle se Truckfighters men då hamnade jag med en annan polare så missade hela den spelningen..vilket var dumt sen den fick mest beröm av alla vi såg under helgen. Hade varit roligt att veta om det verkligen var så bra *haha*

Vi kollade några låtar på Electric Wizard, men gav upp när regnet blev överjävligt..
Sen stegade Deep Purple upp på scen och levererade. Gubbarna kanske inte är dom mest roliga att titta på, men det är inte många som är lika tekniskt duktiga på att lira som dom och får jag vara lika pigg och fräsch när jag närmare mig 70 år så kan man vara lycklig.
På grund av allt regn blev det inte så många foton som det brukar, blev bara så där 200 st nu..jämnfört med förra årets 700 st (!)...
*Booom* Här är dom:

 

Förutom att jag blivit faster åt en mini-Nova, så är jag även Rockmoster åt en större Vilde.

I lördags var det namngivning för honom, en väldig trevlig tillställning. Det här med kids är inte riktigt min grej, men så länge dom är tyst och jag inte behöver hålla i dom går det ganska bra.
Vilde var knäpptyst hela dagen, hela cermonin. Rätt imponerande. Vi får vänta ca 13 år, sen blir det festivalröj för denna pojk! Vilket betyder att jag kommer ha fyllt 40 vid det laget..vilket är helt jävla crazy att tänka sig. Det känns så nära men ändå så långt bort..

 

Igår ikväll fick jag fruktansvärda nyheter...

 

Mackan hade varit med om en hemsk olycka nere i Malta och avlidit. Han ska ha dött direkt..

 

Vilket jag hoppas. Tanken på all smärta och skräck han måste ha känt får det att vända sig i magen på mig.

 

Tydligen om jag förstått allt rätt, ska han ha blivit skrämd av något, slitit sig från sina ägare, skenat ut på en hårt trafikerad väg och där..förvirrad och rädd..ramlade och spetsat sin hals/strupe på några järnstänger..

 

Jag hoppas hoppas verkligen det gick fort, mår illa av tanken.

Råkade se bilderna från nyheterna på Malta...något jag ångrar. Som tur var såg man inte hans framdel, bara allt blod...

 

Min stackars stackars lilla pärla. Hjärtat krampar vid tanken på honom.

Varför? Varför?!

 

Han hade kvalat in till deras sommarfinal där Maltas tio bästa hästar skulle mötas..

Vi skulle åka ner dit och hälsa på..

 

Nu är allt borta, han är borta.

Känns som om allt blev mörkt, önskar att allt bara var en hemsk dröm.

Han förtjänade nåt så mycket bättre, inte att dö vid trottoarkanten..

 

Åh vad jag grämer mig att jag sålde honom..

Mitt hjärta är trasigt utan honom..Tårarna vill inte sluta.

 

 

 

Årets bästa helg!

 

Vi uppgraderade oss från en 2,8 till 3,5 med nya tröjor, en borg och en häst!

Vi levererade bättre än någonsin på plan, enda anledningen var nog att alla våra matcher låg innan klockan tolv vilket gjorde att vi fortfarande var ganska nyktra..
Detta gjorde att vi slutade 2a i vår grupp och fick spela en kvalmatch som vi förlorade med nio poäng!

Det var egentligen lika bra att vi förlorade, tror inte att någon i vårt lag vela gå vidare. Nu kunde man slappna av och dricka mer "sportdryck"

 

Som kapten fick jag även äran att bli intervjuad av SR P4 *haha*

01.04.00 börjar det ungefär med liten beskrivning, 01.07.00 dyker Callmyr upp och strax därefter gör jag entré i kilt och allt, ca 1.15.00..hahaha

 

 

Så till årets bildbomb!

 

 

 

 

På grund av tidsbrist kommer detta inlägg först nu..

En helg med finaste rocksyster i huvudstaden, för att se Iron Maiden!

Ännu ett band jag kan pricka av från min "band jag vill se innan jag dör lista!"

 

Hade bara mor och far digitalkamera med mig (min gick ju sönder på sjöslaget, och har inte köpt någon ny ännu) men bilderna är helt oredigerade så den skötte sig väldigt bra måste jag säga.

 

Konserten var mäktig även om, som nog alla hört vi det här laget, ljudet sög. Jag anser att att det inte spelar någon roll vart du står eller sitter: Det ska vara bra ljud! Om inte så vill jag iaf att basen ska kännas i ryggmärgen och man ska kunna höra mellansnacket utan att det bara låter som ett surr.

Iron Maiden levererade men inte arenan, i två timmar höll dom igång! Att dom orkar, det var inte lågt tempo Bruce hade på scen. Vi var helt färdiga efteråt.

Planen var att ta oss in till stan, men det tänkte ca 56 000 andra också, vi orkade inte brottas med folkmassan så vi köpte en varsin Fanta och dela på en Twix och slocknade som klubbade sälungar.