Nu får våren skynda sig..deppar ihop totalt annars. Tungt med all snö och minus grader..

Men varför klaga, det finns värre problem här i livet att bekymra sig om.

 

Miljöförstöring, krig, pengar, framtiden och nu närmst; trångsynta människor.

Har läst debattartiklar, SDs partistadgar, varit in på extrem vinklade "internettidningar" och läst och läst kommentarer.

Allt började med att flera av mina vänner delade en länk som handlade om vår stadsminister och några invandrarfrågor...En hårt vinklad artikel där man vridit upp volymen en hel del i ämnet. Jag länkar inte artikeln sen jag anser att den inte är relevant för min poäng. Det hade kunna varit vilken artikel som helst egentligen.

 

Jag vet att många av mina vänner har starka åsikter i dom här frågorna. Och det är fritt att tycka vad man vill, och stå för det..fine, jag köper det.

Men det som gör mig tokig och får att jag tappar hoppet om folk är:

Det är nåt jag fick lära mig redan som liten snorunge: Ifrågasätt allt!

Tro inte på allt du läser, ser eller hör. Sök reda på fakta, nöj dig inte med om du hittar ett svar som passar, hitta fler "svar". Det här gäller i alla frågor.

Vid en fråga/diskussion: Reflektera, vrid på frågan, sätt dig in i den andra personens sits. Analysera.

Se bortanför dig själv.

 

Nu när man tog upp diskussionen i det här fallet fick man till svar: "Orkade inte..", "Läste bara rubriken..", "Dom tar våra jobb.." osv.

Skrämmande hur lata folk är, och egentligen ganska ointresserade av vad dom sprider och står för.

Skrämmande hur lätt man egentligen kan vilseleda folk, sen dom bara läser och ser till det ytliga..

 

Man borde också reflektera över hur det till exempel i vår stad: där är den största diskussionen om det ska byggas en bandyhall eller ej...

Vi har slukat en hel del film dom senaste dagarna, veckorna, månaderna.

Och bäst av dom alla är en animerad och en musikal!

 

Först ut är Rise of the Guardians, på svenska: "Dom fem legenderna", som handlar om Jultomten, Påskharen, Tandfeén, Sandman/John Blund och Jack Frost. Dom utmanas av the bogeyman och måste nu skydda alla barn från mörkret.

Jag trodde den skulle vara en aning för barnslig men även om storyn är klassisk och man redan vet hur det kommer att sluta i förtid så berör den på ett djupare plan.

Kanske för att man alla varit där, dagen då man insåg att tomten inte finns på riktigt..Dagen då fanasin fick sig en törn och man tog ett steg närmare vuxenvärlden.

 

Filmen är fantastisk vacker och med många roliga detaljer och fyndiga sidospår. Big-Foot och Nissarna står för många skratt. Samtidigt som mörkret är ständigt närvarande och lagomt skrämmande.

Helt klart det bästa jag sett på länge, och "Sandy" är helt klart bäst!

 

Sen till Les Miserables. För att se en musikal måste man vara på rätt humör, och det brukar ta ungefär 10 minuter för mig innan jag kommer in filmen, men sen går det bara uppåt. Dom två viktigaste sinnerna stimuleras i närmare 3 timmar. Filmen är både en fest för ögat och öronen. Den är i mellan åt så mörk och hemsk så man får svälja flera gånger för att ögonen inte ska svämma över, och stundtals är sången så vacker att ögonen tåras på grund av detta.
Efter att ha sett filmen vill man gå ut och kämpa för något, man känner deras eld som brinner för deras frihet.

Och skådespelarna är fenomenala, Russel Crowe gör sig väldigt bra som ond.

 

Tredje och sista filmen är Lawless, en rå och blodig film som till viss del är baserat på en verklig historia.

Filmen utspelar sig under förbudstiden i USA 1931, tre bröder smugglar och säljer hembränt, med ett rykte om sig att vara odödliga, men nya tider kommer och med en ny galen och ond polis i stan får dom rejäla problem.

En perfekt söndags film, hjärnan behöver inte arbeta alltför mycket för att hänga med i storyn, helt klart sevärd om man gillar "gangster och pistol" filmer.

 

Over and out!

Efter en hel del tragiskt den senaste veckan genom farfars bortgång och litet annat så var det gött att få ruska på sig, sminka upp sig och dra ut i dimman med Emma och Nettan.

Hardcore Superstar hägrade på Tuppens.

Detta var sjätte gången jag såg dom live, och Jockes röst får mig fortfarande knäsvag. När dom spelade "Run to your Mama" hade jag gåshud..
Det blev en grymt rolig kväll iaf, precis vad som behövdes!

 

Bildboom från kvällen: