Efter en intensiv vecka med plugg och fest var det skönt att runda av den på bästa sätt: tillsammans med Mackan i Växboskogen. Utsikten från hästryggen får en alltid på bättre humör. Gjorde inte saken bättre heller att vädret var kanon.

Mackan är den absoluta favoriten av alla dom fyrbenta, men har en stark känsla av att han inte kommer att vara kvar så länge till... hans karriär är närmar sig sitt slut, och ägarna har nya hästintressen. Travbranchen är hård.

Jag hade gärna tagit honom, men gissar att han antagligen kommer säljas till Finland eller Malta..suck.

 

Ny vecka iaf, med plugg och jobb. På fredag startar Mackan på Romme också så det blir full fart och ett massa åkande denna vecka, igen.

Btw var M.I.D riktigt bra igår! Kände mig som 15-16 år igen, och sjöng med i alla låtar, riktigt nice kväll!

Mot tåget och Gävle igen...

 

I dag blir det fest, i morgon blir det fest och det var fest i onsdags redan. Finns alltid något att fira.
I onsdags blev ingenting som vi hade planerat med vad gör det när man umgås med retards *haha*
På förfesten bestämde vi oss för att prova mina nya kamera...

Var till Stockholm tur och retur för att hälsa på och gratta Fredrik. Väldigt random och spontant. Sjukt kul att träffa honom och alla andra.Sammanfattade allt så här på fb:
"Galnaste festen på länge igår! Full som ett ägg, skar upp handen på en scalpell, träffade en kanin som heter Bo, såg Jesus, drack djävulsbål med hallon och träffade galet mycket folk"
Det får räcka så *haha*
Snodde några bilder från Fredrik:

8 år har det gått sen hon lämnade denna plats. Kan fortfarande inte greppa det.
Saknar henne fortfarande så hjärtat brister. Varje dag snuddar tankarna vid henne.

Ständigt passerar jag platser som framkallar minnen, för det mesta får dom mig att le, andra gånger brister vallarna och allt svämmar över till ett oändligt hav.

Jobbigast är dom gånger mitt minne sviker och jag inte kommer ihåg alla detaljer, då jag skulle vilja fråga hur det egentligen var..och jag inser än en gång att hon är borta.

Saknar alla skratt och alla ridturer tillsammans...

Jag kommer ihåg en eftermiddag när vi kanske var 12-13 år gamla. Vi hade stannat hos Sarah efter skolan.
Vi bestämde oss för att äta glass trots att vi inte fick det, absolut inte innan maten, men vi gjorde det ändå!
Så fram med den stora byttan och två matskedar...efter ett par skedar hör vi en bil svänga in på gården: Panik, det har hennes föräldrar!
Snabbt röjer vi undan bevisen och båda börjar skratta hysteriskt. Jag flyr in på toan för att kissa (inte lätt att vara kissnödig när man gapskrattar) Sarah börjar banka på dörren och säga att jag måste öppna, när jag gör det står Sarah där med illgrön päronglass rinnande ur näsan!!
Jag sjönk ihop på golvet av skratt och har nog aldrig varit så nära att kissa på mig!
Jag minns inte om dom kom på oss, men jag tror vi klarade oss även om dom undrade vad vi skrattade åt.

Ett annat härligt minne är när vi var ute med våra hästar en sen vinternatt, mycket snö var det och stjärnklart. Så mitt i allt mörker ser vi ett norrsken! Alldeles grönt. Sarah hade hört att om man visslade så dansade det och bytte färg, men inget hände när vi gjorde det. Vi lutade oss sen bakåt i sadlarna och vilade huvuderna på hästarnas rumpor medan vi tittade på stjärnorna.

Sarah hittade alltid Lilla Karlavagnen före mig...

Så många härliga minnen, dom kommer jag alltid spara långt in i hjärtats inre delar.
Hoppas av hela mitt hjärta att vi ses igen, och att du då har tagit reda på hur stor rymden är!