Brisingr...

I dag läste jag ut Brisingr, den tredje delen i serien Arvtagaren, och jag grät dom sista sisådär 15 sidorna! Jag förstår inte hur jag ska kunna stå ut och vänta på fortsättningen och slutet på äventyret i den sista  kommande boken...
Det är oklart än så länge när den kommer att komma ut, den är fortfarande inte färdigskriven.

Jämnfört med dom andra två böckerna så kanske det här har varit den sämsta, eller "den sämsta" är fel ord..Den som det varit minst med fart och spänning i, men trots det kanske den med mest blodiga. Mängder av hemligheter har avslöjats och flera saker fått sina förklaringar. Det känns som om hela Brisingr har varit en uppladdning inför det stora slaget som kommer att ske mellan gott och ont i den sista boken.

Självklart, som i alla böcker och filmer, måste någon offra sitt liv. Någon av dom man fått följa genom sidorna och fattat tycke för... Jag är hopplöst blödig och tårarna rullar nerför kinderna så fort jag börjat ana vart det är på väg någonstans. Så även i den här boken, precis när jag trodde att alla skulle klara sig och överleva.
Varje gång så ska dom "goda" drivas ut på kanten till undergångens ravin, och precis när allt verkar hopplöst och kolsvart kommer vändningen.
Det är som det måste vara för spänningen men jag fasar inför vilka som kommer att dö i den sista boken..
Spännande är det iaf!

*rock on*

Skruvat...

i går spenederade jag dagen i Söderhamn med mor, eller egentligen så var vi på Dollarstore större delen av tiden. Tanken var att vi skulle på Jysk för att leta möbler till min lägenhet men när vi väl kom dit var jag så less så det blev inte så mycket tittat.

På Dollar däremot hittade jag mänder med roliga, nyttiga och onödiga prylar. Vilket egentlige inte är nå ovanligt *haha*
bland annat så inhandlades två par solbrillor och en störtskön Al Capone hatt. Jag hade svårt att välja färg på bågarna så till slut tog jag båda två. Mamma tyckte jag såg uppkäftig ut i dom *hehe*
 

På ÖB köpte jag sen en skohylla och ett hyllset som jag ska ha i gardroberna. Det roliga var att när jag skulle sätta ihop skohyllan så läste jag på kartongen att inga verktyg behövdes. Lämpligt, tänkte jag och fortsatte riva upp.
När jag packade upp alla delarna trillade det ut ett paket med skruvar (!) Det skulle juh inte behövas några verktyg. Sen när jag började kolla på beskrivningen på hur man skulle sätta ihop den så fanns det inga skruvar med på den. Skohylla satte jag ihop utan problem på tio minuter, och hur jag än letade kunde jag inte hitta någonstans skruvarna skulle kunna sitta.
Så nu tror jag att vi har hittat vart alla borttappade skruvar tar vägen..Nån som saknar?

Lägenheten i övrigt då? Jag bor i ett kartonglandskap fortfarande...även om jag har lyckats packa upp alla kartonger i köket.
Bokhyllorna måste skruvas fast och stöttas först innan jag kan börja plocka upp böcker och sånt. Känner att jag inte vill börja sätta upp några tavlor heller förän det är klart med alla möbler i alla rum. Så just nu står det lite still till det blir klart med tapeterna *suck* Det går så seeegt...

Får se vad som händer i veckan

*rock on*

Att älska en häst...

Ständigt får jag försvara mitt val av yrke, min livsstil,  min hobby.
Alltid samma kommentarer som man fått höra sen man var tio år av klasskamraterna. Går man på krogen är det som att vara tillbaka till klassrummet.
Alla skämt om att lek med maten och liknade är otroligt uttjatade. Jag har gett upp hoppet om att folk förändras...

Sen har människor svårt att förstå att man kan älska sitt jobb. Jag vägrar vara på ett jobb jag inte tycker om bara för att tjäna pengar! Livet sägs vara kort och då tänker jag ängna mig åt annat än att tjäna pengar och slava runt.
Självklart så skulle jag inte ha nåt emot att tjäna mer än vad jag gör just nu, men måste jag välja mellan en bra lön eller ett bra jobb så är valet lätt...


Det sägs att hästar är en livsstil och för mig är det också det. Utan hästar i livet skulle det kännas som om något fattades. Det är svårt att förklara känslan för någon annan. Det är en slags lycka, frihet och trygghet...
Dom blir ens vänner. Man lägger ner sin själ på dom och får så mycket tillbaka. Kontakten och förstålelsen man kan få med en annan varelse...

När man jobbar med travhästar så lär man sig ganska fort att inte fästa sig allt för mycket vid dom. Dom byter tränare och flyttar ganska ofta, blir skadade och försvinner av olika anledningar. Men då och då dyker dom upp, dom speciella...

Countess Prophet var en sån häst. Bixi Star L., Kandy's Boy, Tranq of Lajo, Turbo Tyson, B.B.S.Fakir var alla sådana hästar...och nu Simb Mark.





-[Ovan från vänster: Countess, Bixi, Tranq, Turbo och Fakir]-

Mark är så mycket mer än en häst. Han är klok samtidigt som han är full i bus. Han har en persolighet som strålar mer än andras. Han har en egen vilja, han är en till lags för att han vill, inte för att någon annan säger det.
Utanför banan är han lite klumpig och har inte så stor ordning på sina ben, men på banan ser han oövervinnelig ut.

Även idag såg han ut så, men trots det var jag sjukligt nervös inför loppet. Det var årpremiär för honom...
Travbanan i Bollnäs har under dom senaste veckorna varit cementhård så det har inte gått att köra några ordentliga jobb eller tester, så vi visste inte riktigt hur ringrostig han skulle vara.
Efter värmingen flåsade han ovanligt mycket och jag började bli orolig; Var han kanske lite sjuk ändå? Hade han lite känning? Sen alla halsinfektioner å sjukdomar förra säsongen har man blivit lite nojjig av sig.
Men Mark stod lugnt i sin box flåsade...

Så började det dra ihop sig till start. Trots att jag alltid känner på tömmarna när jag släpper ut häst och kusk kunde jag inte låta bli att fundera om jag verkligen knäppt fast dom när jag gick upp till banan. Det gör jag varje gång...
När Mark och Peter passerade sista gången var båda två fokuserade på uppgiften, annars springer Mackan och gnäggar och tittar på annat, helt okonsentrerad *smile*

Starten gick och jag vågade knappt titta dom första 700 meterna, var så nervös! Lyssnade på speakern i stället..Han hamnade i rygg på favoriten, i vinnarhålet, precis som vi hade hoppats.
Loppet flöt på lugnt och när dom passerade mig sista gången släppte allt. Han såg så taggad och fin ut! Upploppet kom och luckan kom...dock lite försent men han spurtade till en fin andra plats!
Just då kändes det som en V75 seger. Mark var frisk och sköte sig strålande, det var allt jag hoppades innan loppet. Andra platsen var en fin bonus *glad*


-[Mackan på Skellefteå]-

Alla framgångar känns i hjärtat, man har gjort nåt rätt, lyckats uträttat nåt..men att tex se Mackan komma i full galopp genom hagen är lika härligt som att se honom vinna på travbana, det är nåt som är svårt att förklara, som nästan bara andra som håller på med djur förstår.

Jag kommer aldrig sluta med hästar så länge jag får fortsätta vara frisk och hel, och även då kommer nog hästarna finnas vid min sida..

*rock on*

Travgalan...

Varför jämt och ständigt denna tidsbrist?! Hur jag än planerar så får jag aldrig tiden att räcka till. Det är så mycket jag MÅSTE göra och så mycket jag VILL göra. Jag hatar att behöva välja. Visserligen så sitter jag här nu också istället för att göra något vettigt, som att t ex plocka upp resten av kartongerna, men jag har ingen motivation längre.

Kartongerna står ju kvar i morgon också...

 

Två nätter har jag sovit nu i min nya lägenhet. Börjar kännas som om det kommer att bli bra till slut när allt är färdigt. Just nu sover jag i vardagsrummet då jag väntar på att målarna ska komma och göra i ordning sovrummet. Hoppas dom dyker upp i veckan...

 

Första natten jag sov i lägenheten var efter Travgalan i lördags. Vi kom väl hem från Hudik vid tre tiden och jag slocknade som en klubbad säl i soffan. Minns att någon granne hade efterfest då och spelade hög musik. Log lite för mig själv och kände en liten lättnad; nu kunde jag slappna av och spela musik som jag vela, precis som jag haft det på Hedhamre.

 

Tillbaka till Travgalan då. Det var bland det roligaste jag varit iväg på sen Sundsvall brann!

Vi var ute på publiksidan på Hagmyrens travbana. Ca 240 personer var de där och man kände nog alla eller så visste man åtminstone vem nästan alla var.

  När man kom dit fick man en välkomst drink och sen rullade det på med välkomst tal av ”travbane-cheferna”, lite musik, förrätt som bestod av toast och skagernröra. Efter det började prisutdelningarna. Alla nominerade visades upp på duk via projektor.      [VINNARNA]

Jag måste säga att jag var lite stolt när dom visade Mark. Han vann tyvärr inte sin klass men det gjorde inte så mycket.

Det blev många skratt och pinsamheter under utdelningarna, några tårar fick vi t.o.m. med se från Sjöbom när han fick ta emot pris för sin finna Trolldin.

Efter det blev det äntligen dags för varmrätten! Som vi hade längtat. Den bestod av någon kyckling med rödvinssås. Den var nog slut på två sekunder, hann knappt smaka för vi var så hungriga *haha*

Sen fortsatte prisutdelningen. Det blev lite långdraget även om det var trevligt.

Sist men inte minst fick vi efterrätten som var vitchokladpannacotta med rödabär. Det vattnas i munnen bara jag tänker på den, så otroligt god!

 

En massa diskussioner senare gick vi över till restaurangen där det bjöds upp till dans. Allt från styrdans, bugg och Free style funkade. Stilarna och taktkänslorna varierade stort men alla var på strålande humör.

Det är kul med styrdans, då kommer du nära killarna direkt utan att anstränga dig *haha* En kille jag dansade med hade såna otroliga ryggmuskler. Det var en fröjd att lägga handen på hans rygg *smile*

Alla som känner travfolk vet att det kan gå ganska het till på deras tillställningar, den här gången var väl inget undan tag heller. Även om jag inte var inblandad i nåt så fick man en del erbjudanden *hehe*

Hur som helst så var det en kanon kväll! Så roligt att ha nåt gemensamt med alla. Jag vela inte gå hem när det var dags att stänga.

 

Nu sitter jag, tillbaka i verkligheten, här i min halvfärdiga lägenhet med världens träningsvärk i nacken, tydligen så kan man få det när man headbangar mycket *haha* ACDC, nästa sista låten, Hell Yeah!

 

*rock on*


Vecko-sammandrag...

Mitt liv är totalt fullspäckat just nu. Tiden räcker inte till...
Det går väl så där med flytten. Pappa har iaf varit där i helgen och satt upp lampor så man ser nåt på kvällarna. Det har varit svårt att åka dit på kvällarna efter jobbet när det inte har funnits en lampa någonstans.
Sen har det snöat så väldigt mycket att det inte har varit någon idé att köra möblerna, men på tisdag har jag planerat iaf att vi ska få det gjort, om bara vädergudarna är med på de...
Bollnäs Bostäder ska juh stå för renoveringen i sovrummet från golv till tak, vilket känns bra! och tur är väl det, usch hur det såg ut med fettfläckar och allt.

Från början när jag kom in i lägenheten var jag väldigt missnöjd men nu börjer jag tycka den är ganska okey. Gult och rosa är inga av mina favorit färger men med så mycket tavlor jag brukar ha på väggarna så går det nog ändå. Jag ska juh inte bo där resten av mitt liv.
Mattan i sovrummet var iaf bland det värsta jag sätt! 1985 sattes den in i lägenheten och att ingen har krävt att få byta ut den tidigare förstår jag inte. Rysligt ful!


Hoppas på att komma ner på Ikea nån gång den här veckan och provligga madrasser. Vill ha en ny säng. Benen dog juh på min förra säng under en lagfest på Brännbollsyran *hehe*
Funderar hur jag ska göra i köket också: om jag ska köpa 4 nya barstolar eller ett helt nytt köksbord med stolar... Svårt val plus att jag gärna funderar en gång extra när det handlar om några tusenlappar.

Utöver det så har jag hunnit med att spela två matcher i helgen: Först mot Sundsvall på lördagen då vi spelade riktigt slarvig och gav bort segern, 3 mål var iaf riktiga bjudningar från oss. *suck* Matchen slutade 5-5 så det blev en pinne iaf, tack och lov.

Idag gick det klart mycket bättre även om det inte kändes som om man gjorde så mycket nytta. Man grävde fram bollen ur nåt hörn eller passade lite med Jossan innan man skickade upp den och anfallarna kunde göra sitt och förhoppningsvis ett mål.
Vi vann med 13-0 mot Klockarberget. Ingen poäng från min sida, hade inte nå bra lägen heller...
Nu är det bara två matcher kvar på säsongen och idag spelade vi sista hemmamatchen.
Jag påminde Lillen om att det antagligen var hennes sista, hon är "tingad" och går antagligen vidare till elitserien nästa säsong. Det var lite sorgligt...vi får kanske svårt att få ihop till ett damlag nästa år, verkar vara många som försvinner.
Men än så länge är det en bit kvar och vi ska ju på cup i maj!

Nu är helgen slut och dags för en ny vecka, men nästa helg blir det kanske kul igen. Då ska jag på Travgala i Hudik!
Mark har blivit nominerad till årets fyraåring! Jätte roligt ska det bli med fin klänning (min lila), mat, dans och massa folk. Hur det än går så hoppas jag på en lyckad kväll!

Nu får det nog räcka med text för i dag.

*rock on*


I Don't Care...

I try to make it through my life
In my way
There's you
I try to make it through these lies
And that's all I do

Just don't deny it
Don't try to fight this
And deal with it
And that's just part of it

If you are dead or still alive,
I don't care,
I don't care,
Just go and leave this all behind,
I swear,
I don't care


I don't care - Apocalyptica feat Adam Gontier (Three Days Grace)

http://www.youtube.com/watch?v=jjiRlIESeOY (orginal videon)

Jag bara älskar den här låten just nu!

*rock on*

Lila-feber...

Team Hanna vann!
Bollnäs vann!
Vi vann!
 
Jag tror att hela Bollnäs stod stilla under dom timmarna Körslaget avgjordes. Dom få som sa att dom inte var intresserade kunde inte ungå att märka vad som hände...

Hela Bollnäs gick i lila, överallt var det en hysteri över denna praktfulla färg.
Vi i Bollnäs/Hertsjö vela inte heller vara sämre och för att visa vårat stöd för Team Hanna målade vi oss lila inför matchen mot Ankarsvik. Det var lila nagellack, ögonskugga, eyeliner, krigsmålningar, pannband mm...


-[Linnea, Jossan, Fia och Jag]-
...fler bilder finns på Pixbox...

Jag vet inte om Ankarsvik förstod varför vi såg ut som vi gjorde, annars lär dom juh ha funderat *haha*
Vi vann matchen tillslut trots att dom ledde med 3-1 efter första perioden. Sen tog vi oss i kragen och vände och vann med 6-3. Jag lyckades inte göra nå poäng den här matchen, istället åkte jag ut 2 gånger! Dom var lite små och lätta att flytta på *hehe*

På kvällen satt vi hemma hos NiZse bänkade framför TVn. Alla röstade flera gånger. Ska jag vara helt ärlig så trodde jag inte att Team Hanna skulle vinna. Erik hade mer upp tempo låtar och jag trodde det skulle gå hem lättare ute i stugorna än Hannas lugna låtar, även om jag tyckte våran kör var mycket bättre, men tydligen tyckte fler som mig och Team Hanna vann överlägset!
Jublet var enormt i soffan!

Så himla kul och ett stort GRATTIS till Team Hanna!

*rock on*




RSS 2.0