"I cannot sleep I cannot dream tonight, I need somebody and always,
This sick strange darkness, Comes creeping on so haunting every time"

-Miss You, Blink 182

Jag blir galen när jag inte kan sova på nätterna...

Är ruskigt trött hela dagarna. När man äntligen kommer hem från jobbet vill man inget annat än att få sova.

Vid elva tiden på kvällen gäspar jag så tårarna rinner men så fort jag borstat tänderna och lagt mig är jag klarvaken...

När man äntligen lyckats somna vaknar man 17 gånger innan väckarklockan ringer.

Blir så irriterad på mig själv. Värst är det när klockan bara går och går och man ligger och tänker på att man verkligen måste somna snart.

Fungerar hyggligt bra iaf bara man får runt fem timmars sömn, även om man inte kanske är på sitt bästa humör hela dagen, märks nog på jobbet ibland...

När jag sover så drömmer jag väldigt mycket, intensivt och verklighetstroget.

Dofter, smaker och känsel. Alla sinnen är i gång. Ibland har man vaknat och är inte riktigt säker på vad som är minnen och drömmar. Aldrig har det varit några sanndrömmar iaf, vilket nog är tur.

När jag var yngre fick jag en bok om drömmar, Drömlexikon. I den förklarade man betydelsen av olika saker i ens drömmar.

Saras mamma Denise berättade att hon brukade skriva ner sina drömmar i en bok, om hon haft någon konstig, otäck eller rolig dröm. Senare slog hon upp orden och försökte tyda drömmarna. Jag tyckte det lät kul, så jag införskaffade en bok och började skriva ner mina drömmar.

Det är ganska längesen nu, den boken försvann nog i någon av flyttarna. Har bara en bok kvar som är precis på börjad innan jag la ner skrivandet. Rätt roligt att läsa så här i efterhand om drömmar som händer för ca fem år sedan. Nått som är genomgående i nästan alla drömmar är hav och vatten.

En av dom sista drömmarna jag skrev ner kommer jag fortfarande ihåg utan att läsa om den...

"31 oktober 2004

Vi var på en fotbollsmatch på en stor arena. Försökte ta oss ner från läktaren till plan genom ett hål i ett stängsel. Var rädda för att bli upptäckta så vi gömde oss bakom kartonger och bräder. Plötsligt insåg jag att jag var för stor för att ta mig genom hålet, så istället hjälpte jag dom andra innan jag återvände till min plats.

Jag satt högst upp efter ett långt bord som liknade en bardisk. Det var jag och fem till som satt där uppe. Jag kände två av dom; en gammal man och en kvinna. Mannen höll i en massa spelkulor. Han ger mig en full påse med kulor innan jag går och sätter mig vid min plats. Börjar hälla ut påsen men den verkar oändlig. Den tar inte slut förens jag bestämt mig för vilken kula jag vill spara; en stor genomskinlig. Vid det laget är matchen slut och hela arenan är övergiven förutom oss. Plötsligt försvinner arenan ner i marken och fram träder istället ett stort stup med havet nedan för sig. Den gamle mannen sa att det var dags att gå för nåt skulle hända...men vi brydde oss inte.

Jag märker plötsligt hur allt blir mörkare. Jag tittar upp och ser hur en skyhög tidvatten våg kommer i mot oss. Det var försent för att fly, så vi gick hålla fast oss för livet. När det iskalla vattnet träffar oss känns det som om man krossas. Överallt var det vatten. Simmar för livet och är rädd att jag ska simma åt fel håll men lyckas till slut komma upp till ytan. Simmar allt vad jag orkar till stranden för att inte dras med i strömmen, ut i ingenstans. Kryper upp på stranden. All överlevde utom den gamla mannen..."

En ganska obehaglig dröm...drömmar som är mycket trevligare är flyg/sväv drömmar.

Inget flygplan alltså, inga vingar heller, man flyger av sig själv. Efter en sån dröm vaknar jag alltid på bra humör.

Många världskända konstnärer sägs ha hämtade mycket inspiration från sina drömmar, kanske nåt man skulle prova *smile*