Äntligen är det fredag kväll. Jag har varit så otroligt trött hela veckan. Gäspat mest hela dagarna så tårarna runnit. Misstänker att det kan ha nåt att göra med förra helgen *smile*

 

I går blev det sent också. Vi var till Gävle på trav. Jag selade ut Mackan i lopp nio och Beate selade ut Malin i lopp 4.

 

Det här skulle bli Marks första start sen han lyckades göra sig illa i hagen. Alla förberedelser hade gått bra och trots startnummer 13 såg det bra ut. Såg verkligen fram emot att få åka. Skönt att komma iväg, särskilt nu när det var bra väder, plus att det är skönt att slippa vara hemma.

 

Kvällen rullade på och Malins lopp gick iväg. Tyvärr satt hon fast med sparade krafter och blev utan pengar, så det var lite surt men hon gick iaf 15.7 vilket var en bra tid.

 

Mark skulle ut och värma till lopp fem så jag började sakta men säkert göra honom klar. Blir så nervös och rastlös när jag inte har nåt att göra, men sen blir hästarna nervös om dom står med grejorna på sig för länge så det gäller att tajma så bra som möjligt.

Eftersom det var ett lärlingslopp så skulle Peter som jobbar hos Thomas Lönn köra åt oss. Det är alltid Ulf Eriksson som har kört Mark, en enda gång har en annan kusk kört och det var Björn Goop på Solvalla och då blev det galopp och den enda 0:an Mark har i sin rad...

Så jag var lite nervös hur det skulle gå men Peter är en duktigt kusk och en av dom bästa lärlingarna häromkring.

 

Värmingen var inte allts bra... Mackan sprang och drog ett bakben och såg nästan halt ut. Han brukar dra det lite grann men nu var det värre... Alla var bekymrade...

Men eftersom han blev bättre och bättre ju längre han värmde så körde vi på.

När han kom in stallet så kände jag igenom honom ordentligt och kunde inte hitta nåt att anmärka på, torra fina ben, men trots det var jag nervös...Tänk om...

 

Det blev dags för start och allihop hängde på staketet i defileringen och kollade varenda steg han tog, men det såg bra ut: Han sprang där med öronen framåt och såg jätte lycklig ut, kunde bara skratta åt honom då.

 

Starten gick och han kom iväg bra. Peter körde framåt direkt och efter 450 meter satt han i ledningen efter km tiden 1.15.5. Han såg grym ut när han passerade oss. Inför sista sväng började hästarna röra på sig i fältet och hästen i dödens började närma sig, men Peter vek bara fram spöet för att Mackan skulle svar och sticka iväg. 1.13.5 avslutade dom de sista 500 metrarna och Mark VANN med 1.5 längd! Vad jag älskar den där hästen, är så stolt över honom!

Man studsar fram på moln efter ett sånt där lopp, ingenting annat spelar någon roll och livet känns så lätt.

Klappade om honom ordentligt sen när han kom in i stallet igen.

Jag fick ett vårdar-pris som bestod av ett presentkort på Travshopen, sen fick jag även blombuketten av Peter som han fick. Så det var extra kul, det är inte så ofta som hästskötaren får pris.

 

Håller tummarna att han får vara hel och fräsch för då blir det V75 snart!

 

*rock on*