Kvart över tolv i natt rullade jag in på parkeringen på Hedhamre. Äntligen...efter tre jobbiga timmar i KIAn!

Kanske ska ta det från början först...

Allt började i fredags, som en helt vanlig dag på jobbet, men när klockan slog tre på eftermiddagen for jag hem och gjorde mig i ordning och packade väskan för att åka ner till totalt okänt territorium: Bålsta!

Humöret var på topp när jag styrde ut från parkeringen och rattade KIAn söderut. Musiken pumpade ut ur dom två små bärbara högtalarna och solen strålade över vägen.
Dom största funderingarna just då var om KIAn skulle klara resan och om jag skulle hitta dit...men Kristoffer gav en klockren vägbeskrivning och det var inte så svårt heller...E4an till Uppsala, sen väg 55 ett par mil osså upp på E18 mot STHLM. Blev lite osäker när jag skulle upp på E18 men det var inga större problem och efter nån mil mötes jag var skylten "BÅLSTA".
Gjorde en liten segerdans i bilen då *hehe*
Så runt niotiden på kvällen kom jag äntligen fram. Kristoffer bjöd på mat, vilket var klockrent sen jag inte hunnit äta nåt sen lunch. Så kul att träffa honom igen.

Så blev det lördag snabbare än planerat...mitt på dan var vi ner och handlade lite och var upp till både Kristoffer och Mickes garage.
På eftermiddagen dök Lule upp och sen började festen *smile*
Folk började trilla in och vid sex blev det grillning å käk. Alla var trevliga å roliga. Så kul att träffa nya människor! Bollnäs i all sin ära men ombyte förnöjer.
Minns inte när kvällen slutade, klockan var mycket iaf. Tiden går fort när man har roligt heter det ju...

På eftermiddagen åkt vi in till Kista och gick på bio. Äntligen fick jag se nya Batman filmen! Så nöjd! Filmen var precis så mörk och hård som jag föreställt mig, och Heath Ledger var så grymt bra som Jokern!
Det är som upplagt för en uppföljare vilket jag hoppas på...men trist nog så blir det utan Heath isf...
Efter filmen var det dags att bege sig hemåt...en resa jag inte såg fram emot.

När jag svängde ut från Bålsta var det inga små rosa moln på himlen, dom täckte istället hela himlen med sina mörkgrå former, fulla i regn, och väl upp på E18 öppnade sig himlen över vägen.
Trots vindrutetorkarna på högsta såg jag nästan ingenting. Tänkte hela tiden att snart blir det nog bättre...men vädergudarna var rikigt förbannade och det bli inte bättre...
Fy sjutton vilken mardröm det var att köra: låg och pressade mellan 70-90 km på vägen. Som tur var lättade trafiken när jag kom ut på E4an så man kunde "köra lite som man vela".
Men fick lite hög puls ett par gånger när hjulen åkte ner i spåren eller i en stor vattenpöl och man kände hur hjulen slog emot en vägg av vatten, eller som när det bara blev en fil med vajerräcken på båda sidor om bilen och det regnade så mycket att man inte såg nåt.
Funderade på att stanna fler gånger men hemlängtan var allt för stark, vela hem till varje pris! Kanske det varit annorlunda om man haft nån med sig, men nu hade jag ingen lust att sitta i mörkret själv och hoppas på bättre tider...
Det såg inte ut som det tänkte bli bättre nån gång heller, men när jag svängde av och kom upp på 83an slutade det regna och jag kunde låta KIAn sträcka ut för fullt.
Det kändes som det bara var upploppet kvar...jag struntade fullständigt fartkamror och hastighetsskyltar. Det var bara gasen i botten som gällde!

Väl hemma såg allt precis ut som vanligt. Tog en dusch innan jag slocknade som en trasig lampa i sängen.
Ännu en klockren helg *smile*

*rock on*