Igår kom den äntligen; årets första seger!

Precis när allt börjar kännas tungt och livet är som en enda lång uppförsbacke händer det.

 

Vid lunch tid igår lastade vi Lykke, Cowboy och Fröjdson och lämnade Växbo för att bege oss till Östersund på trav. Lykken är Beates häst och dom andra två är mina passhästar.

Janne körde lastbilen medan Helmer satt bredvid och jag och Beate slog oss ner på sängen bakom förarsättet. Solen sken hela vägen och vi hann med många skratt på den 3,5 timme långa resan. Roligast var det när Helmer såg två orrar på snökanten av vägen, det visade sig vara två sopsäckar *haha*

 

Väl framme i Östersund blev det lite strul när dom hade lyckats ställa hästarna i olika stall, men efter lite spring fram och tillbaka lyckades vi byta till oss en box så vi iaf fick hästarna i samma stall.

Nu för tiden är det jätte noga med boxarna pga av dopningriskerna. Alla boxar är plomberade när man kommer fram till tävlingsplatsen. När man bryter den har man även godkänt boxen och den boxen är den man bara får ha tills man lämnar banan. Man får inte hålla på att byta boxar hur som helst och skulle man göra det så ligger hela ansvaret på tränaren. Vid dopning är det dyra böter och avstängning som gäller.

Stallet vi stod i den här gången var väldigt skitigt och dåligt rengjort, så hästarna fick stå uppbundna så dom inte skulle nå att slicka och tugga på allt från krubbor och saltstenar.

 

Lykken var först ut från stallet och startade i fjärde loppet. Han bommade starten och kom iväg väldigt dåligt sen var han aldrig i närheten av att komma i kapp men kusken försökte inte heller, han fick bara följa med runt lite fint.

Efter honom var det dags för Cowboy. Han såg grym ut i värmningen men sen när det blev dags för lopp blev det strul.

Först blev det en omstart vilket inte är bra för hans nerviga nerver, men han lyckades ta sig i väg ganska bra i den andra starten och hamnade tillslut tredje utvändigt vilket vi var nöjda med, ända tills kusken bestämde sig för att gå på i tredje spår 700m kvar till mål. Cowboy som helst ska gå i ryggar så länge som möjligt... Anade redan då att det skulle bli svårt med pengar när han fick gå hela sista sväng i tredje spår *suck* men det såg bra ut länge då många andra hästar tröttnade och dalade genom fältet. 100-150m kvar skar det sig i motorn för honom och han blev först utan pengar när han korsade mållinjen. Var lite besviken, även om han inte fick det ultimata loppet borde han ha presterat lite bättre...

Det fanns inte tid till att grubbla för direkt efter skulle Fröjdson starta. Så det var bara att sela av och duscha snabbt som sjutton.

När starten gick för Fröjdson var jag ute och gick med Cowboy. Fröjdson höll ledningen ganska enkelt och när dom kom upp till 500m stolpen spanade jag och Cowboy över staketet och höll tummarna. När dom passerade oss hade Lapp Lotus kommit upp på utsidan av honom och släppte ledningen till honom. Hittills hade loppet gått precis som vi önskat.

Fröjdson blir lite för het i ledningen och vill helst gå i ryggar och Lapp Lotus var en av dom hästarna vi vela släpp ledningen till då hans kusk kör så länge "lampan lyser".

Jag sprang in med Cowboy i stallet när dom gick in på sista varvet och sprang sen för att se resten av loppet på tvn.

Mitt i sista sväng kom luckan och Östman började sakta lirka ut Fröjdson när dom närmade sig upp loppet. Fröjding blev så otroligt ivrig så han höll på att börja galoppera! Galopperar man på upploppet är man diskad direkt...

Åh vad nervöst det var. Både jag och Beate hojtade "håll i, håll i", livrädd att kusken skulle lägga på pisken eller göra nåt annat drastiskt så han skulle börja galoppera.

Sakta men säkert kämpade han sig förbi Lapp Lotus, och några längder före mål var han förbi och segern var klar! 40 000:- skön laxar i första pris.

Kändes så otroligt bra att hästen äntligen fick vinna när han haft lite stolpe ut i några lopp.

Så mycket som man har jobbat med Fröjding också; masserat och smörjt, ridit dressyr och klättrat. Kul att se när det ger resultat, då orkar man fortsätta...

Första segern för stallet i år också! Men fler ska det bli!

 

Tänk vad mycket en liten vinst kan göra. Helt plötsligt känns livet enkelt igen och alla problem är borta med vinden.

Det går så bra att åka hem också när hästarna har gått bra då gör det igen att man får sitta i en häst buss i fyra timmar. Vi hade bra med tur i går också för när vi närmade oss Brunflo fick vi höra att det hänt en olycka men med lite hjälp av polisen lyckades vi ta oss runt den, men har vi kommit bara 10 sekunder senare har vägen varit blockerad av en lastbil. Vi lyckades precis smita förbi...och sen kändes det som om det var nerförsbacke hela vägen hem.

Jag sov viserliggen större delen av resan. Man knölar ihop sig i dom mest lustiga ställningarna när man sover där bak. Det finns en till säng, men där uppe är det så kallt.

Kvart över ett på natten kom vi hem och då var både vi och hästarna rejält trött.

Jag spelade Entwine och Rise Against på högsta volym hela vägen hem till lägenheten för att inte somna vid ratten...Sista gången jag tittade på klockan var hon två och nästa gång jag öppnade ögonen var hon redan sex och det var dags att kliva upp *suck*

Då kändes det hårt men så tänkte jag på Fröjdson och gänget och kunde inte låta bli att le...

Dagen kom och gick och det blev kväll ännu en gång.

 

 

Hoppas vindarna vänder nu...

*rock on*