Det här året har inte börjat bra, inte över huvudtaget *sucka*

Det har varit mest uppförsbacke sen det nya året anlände. I helgen förlorade vi mot Ankarsvik också, 5-2 till dom...Hatar att förlora.

Det enda positiva än så länge var att båda "mina" hästar, Fröjdson och Cowboy, gick bra i fredags och var tvåa båda två. Det var riktigt kul, men dom hade kunnat vinna också...

 

Hatar när man kommer i en sån här "formsvacka", när allt känns meningslöst och tomt.

Man trampar runt i samma cirkel hel tiden, fast i hamsterhjulet.

Man lever i sin lilla bubbla, livet flyter på och dagarna går förbi?Vaknar, jobbar, äter, tränar, festar, sover, om och om igen...

Vad är meningen?

 

Vad är meningen med livet? Kanske en av världens mest frågade och genomtänkta fråga...

Vissa anser att frågan är självklar: att fortplanta sig. Andra anser att det detta liv bara är ett annat steg på väg mot nästa liv på stegen...egentligen finns det nog nästan lika många olika svar som jag har döskallar i lägenheten...

Så alltså, om det inte finns någon vettig mening med livet kan man inte bara röja och ha kul medan man lever då?

 

Jag vet att "Villa, Vovve, Volvo livet" aldrig kommer att vara nåt för mig. Alla vuxna säger att jag kommer att ändra mig med tiden, när jag blir äldre, men jag har känt så här ända sen jag var sju-åtta år...och skulle jag ändra mig så: Shit happens, men som det känns just nu: Inte en chans i skogen.

 

Egentligen så är det inget fel på det livet, inte det här livet jag lever just nu heller...det är bara det att det känns som att livet bara rinner i väg. Jag är rädd att missa nåt. Att inte hinna med allt jag vill göra innan jag blir gammal, innan jag dör...

Drömmar som jag vill hinna uppfylla.

Så less på att höra att det inte går att jag borde satsa på nåt annat...

Skulle jag bli tvingad att jobba som telefonförsäljare eller liknande skulle jag känna mig som en tiger i bur, ständigt längtande efter friheten, hela tiden sökande efter en väg ut.

 

Jag vet vad jag vill, jag vet inte riktigt hur bara eller var jag ska börja...

Hade man haft pengar hade det definitivt varit lättare, men många människor har lyckats med mycket utan pengar, så egentligen är inte det en giltig ursäkt...bara vilja finns där.

 

Det känns bara så meningslöst ibland...

 

När det känns riktigt nattsvart och inte ens musiken kan få mig på bra humör brukar jag bläddra igenom fotoalbumen och se på alla trevliga gamla minnen.

Hittade ett gammalt klipp på Youtube för inte så längesen på Takida från Peace & Love festivalen -06 när vi var där . Får rysningar när jag ser det. Jag och Frida stod längst fram och hoppade som dårar. Den ligger på första plats av all konserter jag sett. Vilken stämning!

Fanns även flera härliga klipp från Bollnäs Festivalen. Bilder från båda festivalerna finns på min Pixbox sida också.

Gamla goda minnen ger hopp om nya!

 

*rock on*

 

Lyssnar på: Yellowcard - Paper Walls // Demon Hunter - My Heartstrings Come Undone //

Yellowcard - Shadows And Regrets