I dag hände det en otäck olycka på jobbet...

Vi var inne på travbanan med fyra hästar för att köra fort. Allt började bra och jag hade precis släppt ut Janne och Beate med dom sista två hästarna, så jag gick och satte mig på bänken utanför stallet för att titta på medan dom körde.

Dom skulle först värma upp innan det var dags för att köra heatet. Under tiden tittade jag på dom andra hästarna som gick fort på banan. Blicken fastnade på en ung nordsvensk med en ung tjej i sulkyn, Linda. Jag tyckte hästen såg ut att vara släkt med Beates nordsvenskar i stallet, som hon föder upp, så därför stannade blicken där.
Dom skulle precis till att börja köra.. Dom började volta och körde sen..Efter ca 100 meter började hästen galoppera sen ser jag hur den drar åt sig rumpan och jag hinner precis tänka att det där ser inte kul ut, när han sparkar bakut och sen går om kull!
Hästen kommer till slut upp på benen och skenare i väg med vagnen under magen... Vart Linda var kunde jag inte se då det var buskar i vägen. Jag ser iaf hur hennes mamma springer ut på banan och försöker stoppa hästen, den stannar inte då utan springer in på innerplan...jag ser då hur mamman struntar i hästen och springer mot Linda istället.
Jag inser då att hon inte har rest på sig!
Janne och Beate hade nu också upptäckt vad som hänt och körde undan så inte löshästen skulle springa på dom.
Jag och Sandra springer ut på banan för att försöka fånga hästen som nu har lugnat sig något och travar efter innerplan. Sandra springer över till andra sidan på banan men får inte stopp på den så jag springer mot utgången och när jag väl möter den där så saktar den av och stannar när jag "proar" på den.
Det syntes på hästen att den var chockad och skärrad. Blod rann ur närborrarna och från skrapsår på bogen och några andra ställen.
Vagnen hängde fortfarande under magen och selen hade snurrat sig. Käken satt som ett skruvstäd på den så jag fick knäppa upp den i nacken för att få lös den. Som tur var kom Sandra snabbt fram och vi kunde lossa vagnen från hästen.
Hästen stod blixtstilla hela tiden och verkade tacksam att få hjälp.
Under tiden kom ambulansen...
När vi ledde av hästen från banan hade hon fortfarande inte rest sig upp...Efter att vi lämnat hästen i stallet gick jag ner till banan igen. Dom höll precis på att lasta inne henne i ambulansen då och for sen iväg till sjukhuset...

När dom andra kom in från banan efter att kört klart fick man höra att hon varit medvetslös och varit blodig i ansiktet...
Usch vad man mådde dåligt! Jag skakade i händerna när jag selade av hästen och var fortfarande skakig efteråt. Plus att man fick en klump i magen.

Vi stod länge och pratade om vad som hänt i stallet. Till slut ringer dom iaf, Då hade Linda kvicknat till så pass mycket att hon kunde prata själv och var klar i huvudet men hon minns inget av vad som hade hänt..
Hon väntade då tydligen på röngen. Det lät som om dom misstänkte att hon brytit näsbenet och fått en rejäl hjärnskakning, och hon själv var mest bekymrad om hästen och hur länge hon var tvungen att stanna kvar.
Så det verkade som om det hade gått bra trots allt...om man tänker på hur illa det kunde ha gått!

Det är obehagligt när man plötsligt inser hur fort saker och ting kan hända och hur fort livet kan förändras.
...och att hästar alltid kommer att vara hästar. Även världens snällaste häst kan sparkas, skena eller gå omkull...
Ibland behövs det inte mycket för att det ska gå åt skogen...

*rock on*