Varför går livet käpp rätt åt helvete hela tiden för? Är så jäkla less på den här skiten nu. Snart drar jag.

Karma är då riktigt skitsnack, det lär inte finnas! Folk som beter sig som idioter, snackar skit, glider runt på andras bekostnad, är otrogna mm går det hur bra som helst för, medan andra som jobbar, sliter och är snälla får kämpa för allt, eller drabbas av cancer..

Varför gnäller jag:
-Buster, våran 15-åriga hund försvann i tisdags. Vid det här läget är han antagligen död...
Pappa släppte ut honom som vanligt på kvällen innan dom ska gå sin kvällsrunda. När han kom ut var Buster borta och han hittade inte honom någonstans...letat dagar som kvällar utan ett spår! Ingen har sett honom. Han var juh så stel och gammal så han kan inte ha gått långt. Pappa tror han gick undan för att dö. Jag hoppas bara det gick fort och att det inte hänt honom något...
Världens bästa Buster...

-Min älskade Turbo ska säljas. Ge mig mer pengar så jag kan köpa honom!
Mark ska nog också skickas iväg...Steamer säljas till Finland.
Om dom försvinner betyder det att jag är utan jobb.
Känns så meningslöst att jobba så hårt för ingenting.
All handlar om pengar. Jag hatar pengar.

-Monté-kursen verkar också gå åt skogen. Nu har jag betalt 1500:- för den här förberedande kursen och ska betala 2000:- till för att rida licensloppen (minst 10 st godkända) som börjar den 20 januari, medan Emma betalar bara 2000:- och börjar med sina licenslopp nästa vecka! Va fan, jag är inte sämre än henne. Varför ska jag vänta? Jag vill ha min licens nu! Men alla verkar vara lite förvirrade som håller på med det där...

-Kärlek är också bullshit. Varför ska det vara så svårt att få det att fungera?

-Framtiden? Vad ska man göra? Kommer världen att gå under elle sjunka? Jag har beslutsångest, prestationsångets, dödsångest...ja det mesta i ångestväg. Just nu är det lättare att bryta ihop än att orka bita ihop.

-Så många tänk om...Tänk om Sarah levt, Tänk om syrran och Migge levt kvar. Tänk om jag kom in direkt på konstskolan, tänk om jag vågade ta klivet ut för klippan...

Jag måste lämna den här staden innan den förstör mig och jag växer fast helt. Måste se världen igen och hitta glädjen.

Rädd för att dö men rädd för att leva fullt ut.

*rock on*