Det finns ingen Gud

Livet är så grymt och orättvist.

Det händer igen..En av mina underbara vänner har drabbats av cancer igen..

Hur kan det drabba en så hårt när man är så ung?!
Hopplösheten är total. Fan fan fan

Gång på gång inser jag hur mycket man tar förgivet..sina vänner, sin familj...sitt liv.
Varför är det så svårt att uppskatta det lilla?

Cancer...bara ordert smakar bittert i munnen. Så otroligt skrämmande. Den smyger sig på och lämnar ingen oberörd.
Jag har bara dåliga erfarenheter...fler har dött än överlevt av dom som drabbats i min närhet
Alla minnen från den sista tiden med Sarah väller upp igen..
Det känns som om hjärtat ska brista och sluta slå.
foto:Wilhelm Leisten

*rock on*