Allt ljus verkar ha lämnat denna värld. Vilket håll jag än vänder mig åt finns bara mörker. All glädje har bytts ut mot förtvivlan och maktlöshet.

Känslan av att vara fastkedjad i ett betongblock, känslan av ett städ på bröstet.

Varje andetag pressas genom en strupe av rakblad, med ett hjärta som kämpar för att slå i takt.

Allt för att hålla sig ovanför ytan och inte sjunka längre ner i djupet.

För många jobbiga beslut, dåliga nyheter och smärtsamma minnen...allt tillsammans blir för mycket att bära.

Borde vara tacksam, jag är frisk och lever..men har nog glömt hur man skrattar..

Allt som behövs är en strimma ljus i mörkret, en riddare på en vit häst, ett positivt besked *suck*

*rock on*