Trots allt ståhej runt Halloween så har jag inte glömt bort vad Alla Helgona betyder för oss egentligen..
En minnesdag för att hedra och minnas dom vi saknat och förlorat..

I lördags så åkte jag till kyrkogården i Rengsjö och tände ljus på syster och Saras grav. Tände även för Linnea...

Saknaden finns alltid där, lika stor som alltid..tänker alltid på hur annorlunda livet antagligen varit om dom fortfarande levde...
Dagarna dom försvann är frysna minnen som aldrig bleknar.

2004 var året då jag insåg att vi inte är odödliga. Även om jag mött döden innan det så var det första gången jag insåg att det finns något mycket större, okontrollerbart och som är omöjligt att undvika...