Igår var det en dag med otroligt mycket känslor..

Morgonen började strålande med att min #¤%&"!!&%!! bil inte startade!! Åh vad arg och less jag är på den bilen! Shit vad stressad jag var, som tur var fick jag skjuts till samlingen iaf. Sen styrde vi mot Söderhamn..
Ju närmare vi kom juh mer växte klumpen i magen.

När jag såg Vickan och fick en kram på deras uppvärmning kom första tårarna..Vet egentligen inte varför, kanske är det så enkelt at jag saknar dom så mycket..
Vi slog bort det då och sa att vi tar det efter matchen.

Matchen blev jämn och tuff där Söderhamn segrade med 6-5. Hade vi haft mer folk hade vi nog kunna ta dom. Vi orkade inte. Dom var hur mycket folk som helst medan vi fick rulla på dom få spelare vi hade. Blev lite för många utvisningar också.
Jag fick kramp i ena vaden i slutet av 3:e, gjorde så fruktansvärt ont, kändes som om någon kört en kniv genom benet. Spelade dom sista minuterna av matchen ändå med stenhård linda runt benet..

Efter matchen fick jag krama om Åsa, Sigge och Vickan. Så glad av att se dom! Tårkanalerna svämmade över igen.
Lite blödig jag är *haha* Mamma och Pappa var också där, vilket var jätte kul. Minns inte sist dom var och tittade på en match jag spelade..Det satt flera andra kändisar i publiken vilket var jätte kul!
Var helt slut på alla plan när jag kom hem.
Just nu sitter jag i en becksvart lägenhet med datorn som enda ljuskälla..känner mig helt utmattad.
Vill bara att den här veckan ska ta slut..helst nu.

Lyssnar på: Bara en massa Boyce Avenue...