Går den jag gillar allra bäst...men nu skiljs våra vägar åt för sista gången. Det skär i hjärtat.
Han gick igenom veterinärbesiktningen..

Faan vad blödig jag ska vara, han är speciell, nåt extra.
Helt allvarlig så känns dom andra som löss i jämnförelse med denna pålle.
Har ingen motivation att jobba längre med dom, varken med hästarna eller med sporten. Visst, kan göra det för pengarna men hjärtat är inte med längre. Hittar ingen anledning eller drivkraft längre. Dom är tråkiga helt enkelt.

Känns som om jag sviker honom, och skickar honom till ett liv som inte kommer att passa honom, och om det inte funkar hamnar han hos Gud, förhoppningsvis..
Tänk om han hamnar hos idioter...får ångest av att tänka på vad det är för ställen han kan hamna på.
Tanken på att han kanske får springa tills hans ben inte bär honom längre...