I lördags hände nåt fruktansvärt...
En av våra fölmärrar i stallet förlorade sitt föl och vi vete inte än om hon heller kommer att klara sig..

När jag kom till stallet för att ta Mark på en tur märkte jag först på Herman att nåt var fel sen såg jag alla bilar borta vid Lillstallet.
När jag kom dit stod Silvia på gången med tre veterinärer och Janne och Beate.
Fölet låg i fel läge och var redan död då, benen låg som dom skulle men huvudet var vänt åt sidan, därför kom den inte ut.
För att kunna få ut den var dom tvungen att såga av den huvudet...bara att skriva det får det att vända sig i magen på mig. Stackars liten...

Jag gick först därifrån och gick och betade med Mark för att slippa vara med..efter ett litet tag hör jag hur Siliva råmar och går i backen. "Nu dog hon" tänkte jag och grävde in fingrarna i Marks man..
Men hon levde, hon hade bara halkat omkull i allt vatten och blod på stallgången..

Beate ropade dit mig och jag fick hålla Silvia i huvudet så dom andra kunde försöka dra ut fölet.
Hela tiden rullade hon med ögonen, gapade, råmade och kämpade. Det vred sig i hjärtat och efter vad som kändes som en evighet kom äntligen fölet...om den levt har det blivit en lite hingst.

Silvia gnäggade och hummade till den som ston gör...så hemskt att se den i två delar. Hjärtskärande...
Efter det fick Silvia mängder av medicin och nu är det bara att hoppas att hon klarar sig, så hon inte fått någon förgiftning eller har gått sönder inombords..

Det var inte den lördagen jag hoppades på, tog en lång skrittrunda med Mark i skogen efter det.
Tänk att han varit en sån liten fölunge en gång, nu är han stor som ett hus..Finast.