Just på dagen är det 9 år sedan Sara dog, N I O..det är helt sanslöst och svårt att greppa. Jag kan inte tro att åren gått så fort. Det känns fortfarande som igår när pappa berättade det för mig.

 

Han hämtade mig från jobbet ute i Växbo, jag och Jenny hade fått lov att hälsa på henne på sjukhuset på eftermiddagen, men vi hann aldrig dit. Jag minns exakt var på vägen vi var när han berättade det, resten av resan är en dimma.

 

Sista gången jag träffade henne, var precis innan julafton. Jag, Jenny och Sara var och såg den tredje och sista delen i Sagan om Ringen. Vi hade en toppenkväll, kollade på massa tok på datorn och skrattade en massa.

Jag är så otroligt glad att det är mitt sista minne av henne, och att jag delar det med Jenny.

 

Åh vad hon hade älskat The Hobbit..

 

Varje dag snuddar sinnet vid minnet av henne.

Det är svårt att låta bli att fundera på hur livet skulle sett ut om ödet, kosmos, eller vad man nu tror på hade valt en annan väg..

Sänker en extra tanke och kram till Frida och Martin en dag som denna.