Smärtan när man åter igen inser att livet förändras och aldrig kommer bli sig likt igen.

 

När jag och lillebror var små brukade farfar läsa tidningen Bamse för oss.

Vi satt på en varsin sida om honom i kökssoffan, alltid fick vi en Rollo-kola också.

Han hade alltid sånna i en byxficka.

 

Det kommer nog alltid vara mitt starkaste och finaste minne av farfar.

 

Aldrig har jag träffat någon med ett sådant minne, han mindes allt, trots sin höga ålder.
Och han visste alltid vart dom bästa smultron ställerna i skogen fanns, det hände att han kom med en hink full med smultron!

 

Att få leva till man är 94 år gammal är få förunnat, ännu mer att få vara frisk och klar in i det sista,

men hålet och tomrummet han lämnar efter sig gör ändå ont.

.. Sov Gott..