Det var ett tag sen sen jag skrev, och det med anledning av att tiden inte räcker till. Jag är på språng mest hela tiden och lever i en resväska. För det mest så älskar jag det, dom rastlösa känslorna håller sig lugna då, men ibland tar energin slut. Denna gång när jag kom till Gävle hade jag gärna kunnat stanna lite längre. Så skönt att vara HEMMA, med alla prylar, böcker, pennor, kläder mm.

Har haft några riktigt härliga dagar i Bunkern, såå mycket jag missat! Så många internskämt jag inte hänger med på längre, och det tog lite tid innan jag kom in i den stenhårda, snuskiga och galna chargång som råder där nere igen. Säger bara "Dickbutt"... *haha* Vi är en samling udda typer, men ack så roligt det är.

 

Dom senaste veckorna har jag hunnit med att gå på Travgala på Tuppens, som var en väldigt rolig tillställning med mycket dans och skratt.

Innebandy är det varje helg också, hittills bara en seger, vilket suger. Hatar att förlora, men svårt när det ständigt är rullians på folk och vi har svårt att få bollen över mållinjen. Förhoppningsvis har vi mer tur i morgon..

Mark har tagit sin första riktiga seger på Malta också, vilket är superbra nyheter!
Farfar fick ju en stroke för några veckor sedan...han har sovit när jag besökt honom, men nu har han flyttat till Arbrå för behandling och farmor har varit och tittat på en lägenhet i Rengsjö. Får se hur det slutar, när det slutar..

Och resten av livet består i princip av hästar och skolan.

 

Men igår var jag och större delen av åttan på Kåren och dansade loss. Temat var "Collage" så det kryllade av nördar och sportfånar. Jag gick som lärare.. Första Kåren för i år och det var så jäkla roligt att träffa alla från andra föreningar som man inte sett på hela terminen.

Bjuder på en bildboom från igår:

 

 

Igår var vi på spelning i Sundsvall: Aveny, Club Deströyer.

 Vi såg det helt fenomenala bandet Witchcraft!

Förväntningarna var höga när jag, Viktor och Sebbe rullade in i Sundsvall vid niotiden på kvällen.

Hårdrocksbaren var relativt fylld med folk, och såg ut som jag minns den. Önskar mig också "lila krokodilskinns-tapeter"!

 

Förbandet, eller som dom kallades: Demonic Support, klev på någon gång vid halv elva och hette All Electric.

Ett lokalt band från Sundsvall som det svängde rejält om med både saxofon och tumpet. Riktigt flumigt ibland men ett roligt band att se på.

 

Sen blev det dags för Witchcraft att äntra scenen, det här skulle bli en upplevelse:

 

Trummisen, i mössa med fjäder kommer ut på scen, publiken jublar, han ger publiken en svart blick och jublet avtar: stämingen var satt.

 

Resten av bandet kommer ut, propra killar met skjorta och hatt, inte alls som man kanske kan förvänta sig att ett doom metal/stoner rock band.

Dom första tonera börjar ljuda, sångaren Magnus Pelander står och svajar mitt på scen med en otroligt intensiv blick. Introt fortsätter och han står kvar med samma uttryck, mörkret sveper ner från scen över publiken och in i varje själ.

Så börjar han sjunga, dom öppnar med Deconstruction, hans röst är helt fenomenal. Den låter till och med bättre än på skiva. Den är klar och intensiv.

 Från deras spelning i Finland (det var betydligt mer drag igår)