Halloween; En av dom dagar man får använda all sin fantasi och galenskap utan att någon ifrågasätter det!

Årets Halloween var på förhand en av dom trögaste, med innebandymatch som krävde att man mer eller mindre var nykter som stod i vägen.
Alla vänner utsprida och ingen möjlighet för oss i The Ghost Crew att anordna vår årliga fest.
Inte kom jag på någon bra kostym heller...men tillslut lossnade allt!
Surfade nätet och googlade olika Halloween sminkningar och fastnade för Roy Lichtensteines popart figurer.
Rätt simpelt men ändå effektfullt! Blev grymt nöjd med resultatet. Bra sugen på att sätta i löshår och "go blond" efter detta. Många blev imponerade och undrade hur långt tid det tagit att lägga make upen, och alla blev förvånade över hur kort tid det tog. Sammanlagt tog det allt som allt en timme. Prickarna var det som tog längst tid, men jag var inte så noga utan körde bara på. Riktigt rolig var den att göra.

Förhäng var det hemma hos NiZse med mycket 90-tals musik! Efter det gick vi ut och dansade på Nightlife, där det var alldeles lagom med folk. En riktigt rolig kväll trots dom "dåliga" förberedelserna. Nästa år kör vi 100% igen!

 

Den 29 Oktober brände jag och Lina ner till vår huvudstad för att Lina skulle få sin 30-års present av mig:

Spelning med Halestorm och Alter Bridge. Som förband till dom stod det svenska bandet Smash into Pieces.

 

Vilken jäkla kväll det blev!

Vid 16.30 rullade vi med Toyotan ut från Söderhamn, med full fart mor Fryshuset. Allt gick som en dans, med hjälp av Gpsn hittade vi utan problem, men lite nervöst var det, tog lite tid att hitta en bra parkering i närheten.

 

Smash into Pieces var betydligt hårdare än vad jag trodde dom skulle vara, men bra! Halestorm levererade bättre än vad jag trodde. Jag hade ifs inte så höga förväntningar innan, men Lzzy fick igång publiken ordentligt.

Hon har en otrolig röst! Fick rysningar när hon körde några av dom lugnare låtarna.

 

När det var dags för Alter Bridge var jag helt slut i ryggen men vi röjde på. AB levde inte riktigt upp till mina förväntningar, men dom var rätt så höga också.. Miles har en episk röst men energin nådde aldrig riktigt fram. Lite störigt att han stod längst ut på vänster kanten, medan vi stod till lite till höger. Dom gånger han stod i mitten såg vi strålande, annars var det svårt att se.

Extra numret var helt klart bäst!

 

Sen tog vi vår röda springare och åkte hem i höstmörkret. En resa som i efter hand känns surrealistisk men eb hel kväll med Rocksyster gjorde gott för själen!

Äntligen tillbaka på banan igen.
Det tog lite tid, och med ingen internet uppkoppling i vår nya borg så är det lite svårt att vara online.
Hela hösten har varit ett mörkt kaos, Marks död gjorde hela världen till en grå massa. Många drömmar dog med honom.
Och med så mycket annan skit som försegår ute i världen så tog energin slut.
Om ni sett komedfilmen "Road Trip" så finns det en karaktär där som heter Rubin Carver, han och jag är väldigt lika forutom att han röker mänger med gräs. *haha*
Ständigt oroa sig för döden, cancer, krig, undergång, frihet, framtid, motgång och framgång

Genom att försöka hinna med heltids jobb, 50% studier, flytt (Gävle, till Bollnäs, till Rengsjö), ingen semester på tre år mer än några festivalhelger så börjar det kännas av..utpumpad är en bra beskrivning.

Den grå massan blev bara tjockare, tills en dag jag insåg att jag måste göra något.
Det var när Sarahs födelsedag närmade sig..hon skulle ha fyllt 30 år om hon fortfarande levde.. Smärtan och sorgen finns alltid där, men jag har alltid känt att sen hennes bortgång måste jag göra det bästa av mitt liv, lite som för att hedra henne. Hon fick aldrig möjlighet att leva klart sitt liv.

Så vem är jag att deppa när jag fortfarande är här? När jag har så mycket att vara lycklig för.
Så jag tog och gjorde några förändringar, drog ner på tempot, sänkte kraven, hängde med dom bästa, lyssnade på musik..och slutade kolla på hemska youtube-klipp och dokumentärer.
Suicide-Horseraces, Blackfish, Frihet bakom Galler (Afghanskt kvinnofängelse), hästslakterier i Sydamerika, SD-intervjuer mm. Man slutar aldrig förundras över hur sjuka vi människor är och vad folk är villiga att göra för pengar..
Så nu skippar jag det ett tag fram över..så den dagen jag börjar tjäna pengar ska jag rädda alla djuren.

Och jag ska ta upp pennan igen, jag har inte tecknat, på riktigt, sen i september o_O Dags att ändra på det!

Känner mig mer motiverad än på länge.

 

 

Fall Out Boy <3