Äntligen var man hemma igen efter helgens äventyr. Kom hem idag runt kvart i sex på kvällen. Då hade det även börjat snöa rejält. Tur att vi hann hem innan...

Som sagt så lämnade vi Bollnäs tidigt på lördag morgonen och styrde bussen mot norrland och snöiga Östersund.

Det var väldigt lugnt hela vägen upp. Alla bädda ner sig på stolarna och sov större delen av resan. Jag vaknade cirka tio mil utanför Östersund. Sov otroligt bra på bussen. Eftersom vi bara var 14 stycken i bussen så fanns det gott om plats.

 

Klockan 11 skulle matchen börja mot Frösö. Med en långbuss resa i kroppen och olagligt tidigt på en lördag morgon så var jag lite oroliga hur det skulle gå, men det hade jag inte behövt vara. Alla var otroligt taggade och fokuserade. Alla spelade smart och vi rullade mycket boll. Vårat grymma försvarsspelet var äntligen tillbaka igen.

Jag spelade back med Jossan E för första gången. Vilket gick kanon bra! Hon är stabil och lugn med ett grymt skott.

Vi ägde första perioden. När det var dags för periodpaus ledde vi stort med 6-0.

Var av ett av målen kom från min klubba! Slängde i väg ett skott från halva plan som gick in vid bortre stolpen. Linnea täckte målvakten som ett proffs.

Inför andra perioden fortsatte vi precis lika även om Frösö krigade på och tryckte på men vi kunde öka på våran ledning till 9-0

Inför tredje sa vi inget speciellt, såg till att vara på tårna bara och fortsätta rulla boll, men tredje perioden blev rejält snurrig. Det började med att vi slarvade lite med bytena och vips så hade dom fått in en boll. Riktigt dåligt av oss.

Sen började det hända grejer. Först skadar Linnea foten och fick bäras av plan. Någon minut senare trampar Ljusdals-Elin snett och måste bäras av. Även Åsa, målvakten, får en rejäl smäll men kan fortsätta stå. Efter det blir vi lite skakade och tappar fokus för ett tag, och efter att jag sumpat en boll i sargen och Åsa inte riktigt är med så kan Frösö peta in tvåan. Väldigt surt, men närmare än så kom dom inte.

Sigge, som gjorde comeback efter sin fraktur i foten, lirade stora delar av matchen och såg ut som om hon aldrig varit borta. Hon fixade även en straff i tredje perioden, som hon fick lägga om än något motvilligt, vilken hon satt klockrent trots psykningar från läktaren.

Det var skönt när slutsignalen äntligen kom och vi fick hurra. Synd på Linnea och Elin bara. Håller tummarna att dom inte blir borta allt för länge, men Linneas fot såg riktigt läskig ut...

 

Efter ett snabbt besök på Macke Donken lastade vi bussen för en två timmars resa till Njurunda. Sov nästan hela vägen igen. Det var skönt när vi äntligen kom fram, men tyvärr vara värdshuset en riktigt besvikelse! Vi skulle bo i två så kallade lägenheter. 9 bäddar i varje. Vårat rum såg att vara från 70 talet, dom andras från 80 talet. Det var allmänt skabbigt, damigt och ofräscht. Värst var det när vi hittade råttbajset! Först i mängder under diskbänken och sen i hörnet vid Sigges säng! Så jävla ofräscht! Men det var bara att gilla läget.

 

Vid sex svirade vi om till finkläderna och chaffisen skjutsade oss in till Sundsvalls centrum där vi gick och åt på Källar Krogen. För att kunna transportera skadade Linnea hittade vi en Cleas Olssons vagn på parkeringen som hon fick sitta på.

Efter maten gick jag, Johan och Jossan på Casino Cosmopol medan dom andra åkte hem.

Jag och Jossan vann 140:- på en maskin och Johan gick minus med någon 20 lapp. Kul att ha sett hur det ser ut iaf. Strax före tio var vi tillbaka på värdshuset.

Då föreslog Johan charader. Två lag och vi skrev meningar åt varandra, sen gjorde Johan charaderna och det ena laget fick gissa. Så sjukt roligt, våran fantasi var rätt sjuk också *hehe*

Höll på så till efter tolv någon gång. Fick även besök av två grabbar som sa sig vara snickare och skulle kolla ventilationen. Dom var även med och gissade ett tag innan dom bjöd med oss ner till baren. Det sög bra nog i öl-tarmen men det var bara att tacka nej.

Efter många om och men blev det iaf kväller vid 1 tiden på natten.

 

Sju på morgonen vaknade jag av att nån satt och tuggade inne i köket. Själv klart så var det dom där snusk råttorna som satt och gnagde på en plastburk med sylt under diskbänken. Väckte Jossan så jag skulle slippa vara vaken själv *hehe* Då började det även höras steg i trappen och det lyste mystiskt inne på toa, sen gick det inte att sova nå mer.

Nio klev vi upp och åt frukost iaf innan vi lämnade stället så fort som möjligt!

 

Halv ett skulle matchen mot Sundsvall IBF ungdom. Vi var rejält taggade inför matchstart. Vi skulle minsann inte ha sovit på det där skabbiga stället i onödan. Den här matchen innehöll mycket högre tempo än gårdagens. Kändes att det var lite mjölksyra i benen men det var bara att bita ihop. 2-0 till oss stod det efter första perioden. Vi spelade lika fint idag som igår. Lika disciplinerade. Vi gjorde ett till mål i andra. Vi hade kunna haft lite mer utdelning men vi får vara glada för det vi fick. I början av tredje blir vi lite stressade igen och släpper in ett mål men det var allt som hände den perioden. Så det blev tre pinnar till och lyckliga men trött spelare. Det blev mat på Max och sen hemresa. Det var väldigt lugnt på bussen hem, eller jag sov hela vägen till Söderhamn iaf...

Herregud! Vilken helg! Hela kroppen värker nu men det var det värt. Det var så otroligt kul och ännu bättre blev det med 6 poäng!

All foton från helgen kommer att finnas på Pixbox.

Bra jobbat Pumor!  

 

*rock on*

Celie kom förbi ikväll. Går nästan inte att beskriva hur kul det var att se henne kliva in genom dörren efter alla månader i Frankrike.

Hon var sig lik, möjligen med lite franskamanér, samma garv dock *hehe*

Vi åkte ner på Pearl Palace där jag bjöd på kinamat. Vi åt så mycket att vi nästan rullade ut därifrån. Det var friterade kycklingar, biff med bambuskott och sen ännu mer friterade banar med glass. Himmelsk gott smakade det.

Pratade gamla minnen och skrattade så det hördes i hela restaurangen. Pratade både om nutid och dåtid.

Ett av dom roligaste minnena var nog när vi var runt 16 år och gick i första ring och skulle in på gymnasium disco på Tranan. Alla med "baggy" jeans på sig stoppade öl i byxorna. Man stoppade jeansen i strumporna sen var det bara att lasta i ölburkarna i benen. Några stoppade även i BHn och några i linningen på byxorna. Man var rätt påhittigt på den tiden...

När man kommit in var man rejält glad och stapplade så fort man kunde till toaletten, helt övertygad om att vakterna inte märkte nåt...Men det lär dom ha gjort, synen av ett gäng tjejer i kön som inte kan böja på benen och som det skvalpar mystiskt om. Fast in kom vi och ölen också.

Celie innehar nog rekordet i åtta öl i ett par byxor!

Det var tider de *haha* Nu behöver man iaf inte smuggla in alkohol längre.

Man var ute på mycket saker då men man kunde alltid räkna med att man ställde upp för varandra.

"En för alla, alla för en"

 

Efter det givande restaurangbesöket åkte vi och hälsa Linda, en annan kompis från Hudik och Celies barndoms polare, som pluggar på Idévärlden här i Bollnäs.

För längesen jag träffade henne också tyvärr. Jäklar vad kul vi hade i Hudik ett tag.

Linda var sig lik hon också, dock hade hon gått och skaffat sig en italiensk pojkvän.

Det var en riktigt trevlig kille, och pratsam. Efter alla italienare vi träffade på Kos i somras trodde jag alla var värdelösa på engelska och slajmiga, men så var inte fallet. Han var väldigt lättsam. Kul för Linda.

Vi stannade där och snackade några timmar innan Celie skulle åka tillbaka till Hudik igen.

Vi bestämde att vi skulle gå på 25-kronan nästa onsdag hela gänget så dom skulle få se Tranan. Vilket kan vara en upplevelse för folk som aldrig varit där förr *hehe*

 

Nu är klockan över tio och jag ska upp klockan fem i morgon, eller i natt snarare.

I helgen är det nämligen dubbel möte i innebandyn. Avresa i morgon klockan sex från Sporthallen till Östersund, där vi möter Frösön. Efter den matchen packar vi in oss i bussen och styr mot Sundsvall och Njurunda där vi ska övernatta. På söndag spelar vi match i Sundsvall. Det kommer att bli en hård helg, men jag ser verkligen fram emot den. Det är alltid kul att åka på resa med innebandylaget. Det är två viktiga matcher också om vi ska hänga med uppe i toppen. Omöjligt ska det inte vara men det blir att kriga som dom Mean Machines vi är *ler*

Kanske kan det bli Casino på lördag kväll också med lite tur

 

 

*rock on*

 

Lyssnar på: Rise Against - Worth Dying For // Breaking Benjamin - Had Enough // Rock Star Supernova - Headspin

Så var det dags igen. Förra året bangade jag. I år ska jag ta mig i kragen och göra ett riktigt försök.
Det är andra året i rad som Sandvikens Konsthall har den här utställningen.
Man får högst lämna i fem olika motiv i valfria tekniker. Den 8 januari är sista inlämningsdatumet...

Det skulle vara så otroligt kul om man lyckades få med någon tavla. Skulle kännas som ett steg i rätt riktning. Förhoppningsvis kanske man kan få lite uppmärksamhet, eller några tips inför framtiden och kanske nya inspiration från andra.

Just nu försöker jag att försöka spåna på olika motiv och tekniker. Håller på att gå igenom alla skisser och lösa blad för att se om det finns nåt som skulle kunna duga.
Inspirationen är inte på topp just nu. Vet inte riktigt varför. Skulle behöva hända nåt riktigt roligt så man fick en energi kick. Energinivån är låg och utan energi så är det svårt att prestera någonting riktigt bra.
Men jag ska försöka...

Celie kommer förresten äntligen hem till Sverige igen på tisdag! Det ska bli så himla kul att äntligen få träffa henne igen. Hon har jobbat i Frankrike nu i två år. Har träffat henne två gånger under den här tiden, sammanlagt kanske 6 timmar.
Celie är en av dom absolut roligaste och bästa polare man kan ha. Har saknat henne grymt mycket. Vi har gjort mycket tok tillsammans och nu har vi mycket att ta igen *hehe*
Må dansgolven skaka inför våran ankomst!

*rock on*

Lyssnar på: Takida - Curly Sue // Apulanta - Circles // Storm Large - Just What I Need

Det låter som en Askungesaga men är tydligen sant.

 

Det 4 november åkte en kille i New York tunnelbana halv tio tiden på kvällen. Där på tåget såg han sin "drömtjej", men han tog aldrig hennes nummer...

Han kunde inte sluta tänka på tjejen och vela inte hänga i tunnelbanan reste av sitt liv, så när han kom hem ritade han en bild av henne som han la ut på nätet i hopp om att hitta henne, och med ett meddelande om att fortsätta sprida sidan vidare...

 

...och helt otroligt nog hittade han henne!

En kompis till den här tjejen snubblade över sidan och kände igen beskrivningen och hörde av sig.

New York är ju så otroligt sjuk stort med mängder av folk. Chansen måste ha varit liten att hitta henne igen. Till skillnad mot om det varit småstad som Bollnäs eller nåt. Kan vara svårt nog att träffa på folk här.

 

Hörde om allt det här första gången på Rix FM i veckan och var tvungen att kolla in sidan

 

http://www.nygirlofmydreams.com/

 

Så himla roligt, häftigt, och jag måste erkänna, romantiskt *ler*

 

*rock on*

Jag hatar verkligen snö och kyla. Kristina hade sagt att hatar är ett starkt ord men just i den här meningen så passar det bra...

Det finns väl tillräckligt med kyla i världen ändå.

Nästan 6 månaders helvete...

Hade man ett jobb som gjorde att man fick vara inne på vinterhalvåret skulle det kanske kännas lite bättre...
men istället har man valt snö, slask, broddar, is, minusgrader.

 

Redan när dom första löven färgas gula börjar jag deppa. Många tycker det är så "himla mysigt" med hösten, medan jag tycker det suger totalt.

På ett vis så är själv hösten värre än vintern...

När dom första löven faller vet man att sommaren har tagit slut, allt är på väg att dö ut och det blir bara mörkare och mörkare. När man inser att sommaren har tagit slut så dör en del av en själv också...

Så när vintern anländer har allt redan dött och det kan inte bli mörkare...

Men har man överlevt hösten så brukar man kunna överleva vintern, även fast man funderar hur man ska klara av det varje år...

Man fryser så man tror man ska gå under, men tillslut har man frysigt sönder kroppen så den vant sig och inte känner nåt mer, eller åtminstone mindre.

 

Toyota'n blir också deppad. Hon kan inte längre gasa för fullt på vägarna, glassa i solen, eller glida ner för gatorna med nervevade rutor, helst med Paradise City i högtalarna *ler*

Hon måste nu ta det försiktigt och köra lugnt i kurvorna så vi inte hamnar i nåt dike igen, vilket inte är hennes starka sida. Hon längtar lika mycket som mig till sommaren igen...

 

Om det inte vore för innebandyn så vet jag inte hur man skulle stå ut dom här månaderna.

Sen har vi ju Halloween också, det bästa som händer på hela hösten...sen dröjer det ett tag innan det händer nåt riktigt roligt igen. Det brukar vara SM-Finals helgen i innebandy i april dit jag och Emma åker varje år.

Jul och Nyår är inget för mig riktigt, det var roligt när man var liten, men nu ser jag inte framemot det längre. Det känns mest bara jobbigt och besvärligt, en massa krav...

Nyår tappade allt sen Sara dog. Varför ska man fira det gångna året? Och varför fira in det nya? Åren kommer och går hela tiden...

Men just nu är det fortfarande november, nån millimeter snö ute och minus grader *sucka*

Bästa botemedlet mot "vinterdepp" är iaf bra musik på högsta volym! Fungerar ganska bra också...

 

*rock on*

 

Lyssnar på: Flyleaf - I'm So Sick // Guano Apes - Quietly // Lullacry - Pitch Black Emotions

 

 

Söndagskvällen bjöd på två filmpremiärer.

Först ut såg vi rysaren THEM:

 

Filmen utspelar sig i Rumänien. Ett ungt franskt par, Clementine Sauveur och Lucas Meclev, flyttar dit för att jobba. Självklart flyttar dom in i den största vanskötta villan långt ut i skogen. En villa som får Spökhuset på Grönalund att se ut som ett välskött radhus på Ren.

Paret bor där i några månader innan dom plötsligt en natt vaknar av mystiska ljud. När dom går för att undersöka ljuden märker dom att deras bil har blivit flyttad...sen börjar skräck jakten.

 

Filmen är väldigt mörk, inga specialeffekter eller massa blod. Ett rätt skönt avbräck mot alla extrema äckelfilmer som tex Hostel och Saw. Them är en mer psykologisk film. Man ser inte mycket, alla springande steg och knackningar får håren att resa sig på en. Rysningar av att inte veta vad det är för någonting.

Filmen innehåller alla klassiska skräckscenario och har man sett en hel del skräckfilmer så är det inte så svårt att räkna ut vad som kommer att hända i nästa scen.

Fem extra plus poäng till mig också som gissade rätt på vad/vilka som skrämmer paret.

 

 

Men trots det så var det en rejält omskakande film. Frida skrek hjärtskärandes en gång i början av filmen så grannarna lär ha börjat fundera och jag var tvungen att kliva upp ur soffan två gånger. Kunde helt enkelt inte sitta still *hehe*

 

Filmen sägs bygga på verkliga händelser och nyfiken som jag är var jag tvungen att kolla upp de, men ingenstans verkar det finnas nå fakta. Inte på engelska iaf.

På filmens hemsida visas det även ett klipp från TV som sägs vara den döda Clementines syster som vädjar om tips efter parets försvinnande, men vem skulle gå med på nåt sånt?

På en sida stod iaf följande text:

"Them makes the claim to be based on a true story, although one has been unable to find any English-language sources that give details about the incident. One suspects that the filmmakers are doing something akin to what The Texas Chain Saw Massacre did, which claimed to be based on fact but had so little resemblance to actual incidents that it had to be considered an almost complete fiction."

Citat hämtat från http://www.moria.co.nz/index.htm

Men hur som helst så var det en helt sevärd film som får $$$ av 5 möjliga *ler*

 

Frida for hem efter Them, men jag behövde något att lugna nerverna med så det fick bli en animerad pingvin film. Även om den var bra så hjälpte den inte till 100 %.

Det är ganska mycket konstiga ljud i ett hyreshus, höjde volymen stereo hoppas hoppades att John Blund skulle komma fort nog.

 

*rock on*

Lyssnar på: Heart - Crazy On You // Entwine - Still Remains // Pennywise -Who's On You're Side


...Jag tror nästan att Crazy on you skulle kunna få vara "öppnings låten" i filmmusiken, om mitt liv var en film*ler*

På ett kick så var helgen över igen. Mot alla odds så blev det en rätt så kreativ helg.

Klev upp sex på lördag morgon och jobbade i stallet. Ibland så är det faktiskt rätt skönt att jobba helger. Man jobbar inte så många timmar och man får vara ute. Det blir ofta väldigt mycket mer gjort hemma också, annars sover man bort hela dagarna.

På morgonen jobbar jag ungefär mellan halv sju till halv tio, sen jobbar jag en timme på eftermiddagen.

Igår "mellan timmarna" åkte jag hem till Rengsjö och påbörjade målning av en bokhylla.

Mamma och pappa håller på och göra om i undervåningen sen brorsan flyttade hemifrån, så då blev det lite möbler över, däribland en lite bokhylla som kommer att passa kanon bra i min lägenhet, inbillar jag mig iaf.

Måste bara byta färg på den. Just nu är den ljust björkfärgad, men ska bli blankt nattsvart.

Mamma bjöd på mat också. Hennes mat är helt överlägsen dom flesta!

Medan jag väntade på att maten skulle bli klar satte jag mig och kollade på TV. Zappade runt som vanligt (har SM-Guld i Zappning) tills jag kom till Kanal 5 och upptäckte att dom visade en av mina älsklingsfilmer: Black Beauty, från 1994.

Den visade sig vara lika bra fortfarande, även fast det säkert var nästan tio år sen jag såg den sist. Hela filmen är så otroligt fint gjord, allt från omgivningen till människornas kläder, och hästarna är så otroligt vackra.

Det finns en rolig historia om filmen:

I början av filmen visar dom en scen när "Black" föds. Problemet var att Black har en stjärn i pannan men det hade inte fölet. Så dom fick hoppa in i boxen, ha hål på fosterhinnan och limma dit en vit stjärna i fölets panna så det skulle se riktigt ut.

 

Även om jag hade missat halva filmen, och har sett den 17 gånger, så rullade krokodil tårarna ner för kinderna. Lite pinsamt men jag är så otroligt blödig när det kommer till film och framför allt när det kommer till djur.

När jag torkat tårarna var det dags för mat och sen skulle hästarna in och göra kväller.

Efter jobbet var det bara att hoppa in duschen och dra på sig partykläderna. Sju skulle jag upp till Engström för att drick lite öl och lira Buzz?men det blev inte så mycket frågesport. Satt och surfade på YouTube istället och spanade in massa klipp. YouTube heter förresten Yo!Tube enligt Engan *hehe*

Vi kollade mest in en kille som heter Jeff Dunham, en grymt rolig buktalare. Peanut och Melvin är nog hans roligaste figurer, men även Achmed the Dead Terrorist.

Roligaste klippet med Peanut!:

http://www.youtube.com/watch?v=fWThRmRW6GE

 

*on a stiiick*

 

Senare runt elva tiden så tog vi taxi ner på Sport Inn där ölen flödade och det blev mängder av diskussioner. Det var många kändisar i farten och mycket annat trevligt folk.

Tanken var ju att vi skulle gå på Hela Huset Gungar eller Tranan, men vi kom aldrig så långt. Bara Engström, vi andra blev kvar på Sport Inn, men det var ju bra där så varför dra vidare?

Kan ha berott på 12:an "Long Island Icetea" som Engström bjöd på också *hehe*

Men vid ett fick det var nog så då blev det Max och hemfärd.

När vi lämnade Max började det snö, fina små flingor...men dom slutade falla ungefär samtidigt som jag satte nyckel i ytterdörren

En fin avslutning på en bra kväll!

 

Vid nio ungefär på söndagmorgonen ringde Frida och väckte mig, så då var det bara att kliva upp. Har inte gjort nån nytta alls i princip idag. Kollade på en innebandymatch, åkte hem till Rengsjö, målade lite och grattade pappa på fars dag och åt nybakat bullar!

Nu blir det rysare tillsamman med Frida...kanske nån mer film också...får se

 

*rock on*

 
Lyssnar på: Alter Bridge - Broken Wings // Three Days Grace - Over and Over // Lullacry -Crucify My Heart

 

Då var ännu en vecka över. Tiden går så otroligt fort. Den går inte fort på grund av att livet leker och allting är roligt., snarare tvärtom...Någon verkar ha skruvat upp den på max fart och dagarna bara flyger förbi, utan den mista hejd.

Önskar den kunde stanna upp något...

 

För exakt en vecka sedan, förra fredagen, satt jag här hemma i lägenheten och längtade som ett litet barn dagen innan julafton. Det var äntligen dags för årets Halloween! Min julafton, födelsedag, allt i på en gång.

I år var jag utklädd till Rapunzel, hon som sitter instängd i tornet med det jättelånga håret.

Vi köpte peruker på www.bodega.se sen sydde jag om mormors brudklänning som jag sen använde en svart korsett över.

Blev imponerad själv över min sy-konster. Har inte använt en symaskin sen i högstadiet och då var man så talangfull att man var glad att man fick ett G. Sy var och är knappast min starka sida. Blev i vilket fall riktigt nöjd med min kostym. Det var roligt att få vara riktigt blond för en gångs skull *ler*

Alla andra såg också jätte snygga ut! Frida som indian, Emma som glädjeflicka, Erica som medeltidskvinna, NiZse som den elaka kärleks feén osv.

 

 

Kvällen började bra och fortsatte sen bara bättre!
Vet inte exakt hur många vi var men runt en 25 personer iaf var av 20 var utklädda. Var grymt kul att så många var utklädda! Satt och försökte räkna ihop hur mycket folk det var på alla fotografier jag tog under kvällen. Alla bilder ligger iaf på www.pixbox.se

-[Gruppfoto, men långt ifrån alla]-

Shit vilken kväll! "I wanna do it again!"

 

Men lördagen kom och var över fortare än man säger Wikipedia...

Allt roliga måste tydligen ha ett slut och den kvällen var bland det roligaste som hänt på månader!
Gången innan det måste ha varit när jag var på cup i Falun med innebandy tjejerna...

 

Så nu sitter man här en vecka senare...med allt det roliga bakom sig. Den här helgen lär juh knappast bli lika rolig som den förra. Även om den har potential att bli hygglig.

Ska jobba i morgon sen blir det förhoppningsvis lite fest på kvällen med Frida och gamla grannen Engström. Får vänta och se och hoppas på att ödet har något roligt med sig i bagaget.

*rock on*

 

Lyssnar på:

Ozzy - I just want you // Avenged Sevenfold - Almost Easy // The All American Rejects - Can't take this

Så var man här till sist...trots allt.

 

Har länge uttalat mig negativt om bloggar. Inte förstått meningen med dom. Folk runt om kring har varit som besatta. Både med sina egna och med att läsa andras. Pratat om kändis-bloggar osv. Kändes onödigt..

Men för ett litet tag sedan väcktes intresset, mest bara av en slump. Snubblade över en blogg om film och insåg att en sån skulle jag också vela ha.

En sida att uttrycka sina egna tankar om film och musik, men vi får se vart det här slutar någonstans.

 

Fast jag förstår fortfarande inte varför det är intressant att läsa om vardagliga saker folk gör.

Dom vaknar, jobbar, städar osv., men på något vis så är det fascinerande.

Nyfikenheten är förstås en stark drift...Kul att se att folks liv egentligen inte är så olika från norr till söder.

 

Sitter och lyssnar på Alter Bridge senaste album just nu. Rekommenderar dom starkt, skön soft rock. Hörde dom för första gången på Bandit för några veckor sedan.

Bandit är den bästa radiostationen någonsin! Synd att den inte går att ratta in här upp i skogarna men det är tur att man kan lyssna på den via Internet. Alltid bra musik! Extra plus till Bollnäs-Martins skön stämma.

 

Då var premiär inlägget avklarat, den röda mattan är ihop rullad och folket beger sig av hemåt, men fortsättning följer.

 

*rock on*