Tidigt i lördags i Växbo syntes dom här molnen på himlen...jag har aldrig sett nå liknade...

Det är söndagkväll och jag har precis kommit in från stallet efter att fodrat hästarna sin kvällmat.
Det var otroligt stjärnklart ute. Himlen var överfull med stjärnor. Stod och tittade på dom en stund, önskade att jag kunde fler stjärnbilder... stora karlavagnen är lätt att hitta, lika så orions bälte. Lilla karlavagnen kan vara svår att hitta ibland men idag såg jag den.

När jag och Sarah var ute och red i mörket på vintrarna brukade vi luta oss bakåt på hästarna (gick bäst när man red barbacka) och titta upp på alla miljoner stjärnor. Ibland hade vi turen att få se norrsken också.  Det är lika  häftigt att se varenda gång! Det har alltid varit grönskimrande när jag har sett det...men nu var det längesen jag såg nåt, säkert 6-7 år sedan, men det kan bero på att jag inte alls är ute på kvällarna lika mycket längre som när jag hade Migge...
När vi låg där iaf brukade vi diskutera allt från aliens, flygande tefat till liv på andra planeter och att rymden måste ha ett slut...
Sarah hade lika mycket fantasi som mig så det kunde bli långa diskutioner *ler* men som sagt, det är längsen nu.

I morgon är det måndag igen *sucka* Känns som om det kommer att bli en lång vecka. Janne och Beate är fortfarande i Thailand så jag är chef ett tag till...ganska svårt att få all planeringa att stämma, vilka hästar som ska köras och rida och hålla kolla på allt från hö till skor och broddar, men det har gått bra hittills, vädret ställde till lite problem förra veckan.
Helgen dock var lite kaos: I fredags var jag till Bergsåker på kvällen med två hästar, vilket resulterade i en tredje plats. Var hemma tolv på natten. Upp och jobbade dagen efter. Vid nio lastade vi på Lykke Börsen för att än en gång åka till Bergsåker för att tävla, den här gången blev det en fjärde plats. Vi var hemma vid femtiden den här gången och då var det bara att hoppa i duschen och öppnan ölen.
Lördagkvällen blev riktigt rolig med besök på både Sport Inn och Tranan med mycket röj, lite för mycket för vissa som det verkade...
Dagen efter skulle vi kliva upp sex för att åka tillbaka till Växbo för att sköta hästarna, blev dock rejält försenade pga att det tog 20 minuter att väcka Celie. Det var helt sjukt. Hon var totalt okontaktbar. Jag var skogstokig och hotade med det mesta, tillslut lyckades hon ta sig ut till bilen där hon somnade på stört...
Väl framme i Växbo gick det inte att väcka henne, hon bara mumlande, less som jag var lämnade jag henne sittandes i bilen.
Efter att jag fodrat hästarna och själv ätit frukost försökte jag väcka henne  igen: totalt omöjligt. Blev lite orolig där ett tag fall hon skulle ha dött eller vara sjuk, men hon mumlade nåt igen och verkade andas så då lämnade jag henne i bilen igen. Hon sov där mellan halv sju och nio ungefär. Hon hade lagt sig i soffan framför tvn när jag kom in efter att släppt ut alla hästarna och mockat min del.
Där låg hon sen hela dagen, lovade att hon skulle komma ut och hjälpa mig med det sista. Halv två gick jag ut för att börja, väckte henne då och hon skulle komma strax...gick 20 min: skickade ett sms, inget svar. Gick 10 minuter till: ringde, inget svar. Då blev jag så jävla less, var tvungen att göra allt själv *sucka* Som tur var kom Sanna och hjälpte mig ta in hästarna.

Efter det var kollade jag på Prix d´Amerique (Opal Viking var grym!) innan jag åkte hem till Rengsjö en sväng för att äta å ha det lite bra.
När jag kom tillbaka hade hon inte rört på sig och hon har inte flyttat på sig på hela kvällen...frågade om hon hade ätit nåt men fick inget svar. Hör att hon hostar ibland så hon lever iaf, än så länge...Hoppas hon är pigg till i morgon, vi har mycket att göra då.
Dags att sova nu men konstigt nog är jag inte nå trött trots att jag bara sovit 4 timmar det senaste dygnet...

*rock on*

Helgen kom och gick. Vi spöade Krokom med 6-3 även om det satt långt in. Vi gjorde nog den sämsta matchen på flera säsonger!

Idag gör hela kroppen ont, värsta är det i ryggen och höger knä. Benen är fulla med cirkelformade innebandy-rosor och mjölksyran sitter i varje muskel...men av någon anledning känns det trots allt bra, känns att man gett järnet och slitit.

 

Har gått och blivit sambo nu också, iaf två veckor framöver: Celie har flyttat in. Vi ska bo ihop under tiden medan chefen och hans sambo är i Thailand.

Just nu bor vi i min etta men i morgon flyttar vi ut till deras hus i Växbo för att jobba i i stallet och sköta deras tre katter: Mirran, Tudor och Figaro.

Det kommer antingen bli jätte kul eller så kommer vi att slå ihjäl varandra *hehe*

Blir nog lite av varje om jag känner mig själv rätt...

Fast det kommer vara mycket att göra så förhoppningsvis är vi så slutkörda för att orka bråka. Jobbar hela veckan plus helgen sen på fredag ska vi till Bergsåker med Fröjson och Cowboy Brodde, och på lördag ska Lykke Börsen starta. Så det kommer bli mycket åkande och hur vi ska få allt att gå ihop är lite trixigt men det brukar lösa sig på ett eller annat vis.

 

I helgen fick jag bekräftat att rykten som jag hört och anat verkligen var sanna. Vela bara ta upp telefonen och ringa på stört men lovade att inte säga nåt...

Jag har väl egentligen inte med saken att göra, det kvittar vilket för mig hur det går, men personen är min kompis och jag vill inte att den ska sumpa bort sitt liv på nåt så värdelöst som det här...

Men alla är juh vuxna människor...på papperet iaf. *sucka*

 

Ska roa oss med att kolla på lite Youtube klipp nu innan det blir kväller. Jeff Dunham är fortfarande lika bra med alla sina figurer som Peanut, Achmed the Dead Terrorist och Melvin. Garvar lika mycket fortfarande när Peanut ropar på Bruno och när Jeff frågar Melvin om han kan flyga eller stoppa en pistolkula*haha* Tröttnar aldrig!

Men det bästa klippet just nu är det här:

http://www.youtube.com/watch?v=p6Qy4g6sy_Y

Det må vara hästar men kaxigare får man leta efter! Filmen är från ett av dom största unghästloppen i USA. Hade jag kört den andra hästen har jag blivit galen och dragit i höger tömmen och kört över honom *hehe*

Youtube är det bästa tidsfördrivet när man inte orkar göra nåt vettigt eller kreativt...

*rock on*

 

Det enda värt att lyssna på: Storm Large och Rise Against

Vi losade matchen, 5-3 till Brunflo blev det. Finns inte så mycket att säga om den. Vi hade lite oflyt, drog på oss onödigt utvisningar och sköt i stolparna istället för i mål...

Krokom kommer att få sota för det.

Hatar att förlora.

 

Men nåt jag hatar nästan lika mycket är kommentaren: "Va? Är du singel? Varför de?" eller "varför har inte du nån kille?"

Det slår aldrig fel. Varje gång man går ut, minst en gång varje kväll.

Vissa gånger vill jag bara slå dom...blir så jävla less. What?s the big deal?

Brukar svara att jag inte har hittat nån jag står ut med länge än tio minuter eller nåt annat vitsigt, men helst vill dom ha en lång förklaring...

 

Jag har ingen lust att kasta mig in ett förhållande bara för att ha ett förhållande.

Ibland funderar jag om andra är rädd för att vara ensamma, som hoppar från kille till kille, tjej till tjej. Vad får man ut av det? Det förra förhållandet har knappt tagit slut förens det andra börjat...om det går så fort kan man då ha älskat den personen så mycket som man säger att man gjorde? I ett förhållande som tex höll 3-4 månader?

I min bok kan man inte det...men kanske andra har så stora hjärtan att dom får plats med att älska alla.

En polare sa en gång att "man måste kyssa många grodor innan man hittar sin prins", därför kunde hon gå in i förhållanden utan att vara riktigt kär, fungerade det inte var det bara att göra slut, hade hon tur så blev han en prins...Hon är singel just nu.

En annan sa att "det finns många fiskar i sjön, mister man en så finns det fler" Han är sambo just nu så kanske har han lyckats hova in sin fångst.

That's their way...

Jag vet inte riktigt, är inte så nog egentligen, ett klick är det enda som behövs. Bara att det känns rätt just då och nu, vad som händer sen är en annan fråga. Måste det vara så komplicerat?

Förstår inte varför folk stressar, visserligen flyger tiden fram men varför skynda sig? Folk förlovar sig hit och dit, flyttar ihop och skaffar barn på mindre än ett år. Det känns som om att i framtiden kommer det att finnas många skilsmässobarn...

Livet går så fort så varför inte röja och ha kul medan man kan? Varför vill man skynda sig med att bli vuxen? Den tiden kommer ändå vare sig man vill det eller inte känns det som.

Jag är inte så stressad av mig men andra tjatar och stressar på en istället.

Tänk om det kunde vara lite mer som i filmerna eller böckerna istället. Det goda som segrar över det onda, evig kärlek, prinsen på sin vita springare osv *ler*

 

Blev nästan djup här in på småtimmarna *hehe* Måste sova nu och ladda inför matchen mot Krokom

 

 

*rock on*

 

Lyssnar på just nu, det enda man behöver:

STORM LARGE

Igår när jag kom hem från jobbet låg det ett vykort innan för ytterdörren, ett äkta av papper med frimärke. Ett med en fjäril på och en fin text med en liten hälsning...

Det var längesen man fick ett sånt. Till jul brukar det kunna trilla in några stycken men det här var inget julkort.

Det var från Emma uppe i Umeå. Blev så himla glad!!

Det känns så mycket mer personligt att få ett vykort via posten än via mail...

 

Nu är det lördag iaf och snart så är det dags att gå till sporthallen. 16.00 är det matchstart mellan oss i Hertsjö och Brunflo...

Är sjukt nervös redan. Vet att det kommer att bli en lång och hård match. Matcherna mot Brunflo brukar bli dom hårdaste på hela säsongen och där man kommer ifrån med mest blåmärken. Dom spelar inte speciellt fult bra riktigt hårt. Funderar på vad dom äter där uppe i norr för att bli så stora...men ju större dom är desto hårdare faller dom.

Vi ska ge dom en rejäl match iaf, ingen ska komma in på våran parkett och tro dom ska få hämta hem några lätta poäng.

 

Det är viktiga poäng för oss i helgen också om vi ska fortsätta hänga med i toppen. Det är ganska jämt där upp just nu.

 

Önskar benen kunde kännas lite piggare bara, magen gör ont också, hoppas det bara är nerverna.

Brukar bli bra bara man kommer på plan och får värma upp. Dom sista nerverna släpper efter första bytet, efter att man fått rört matchbollen för första gången, sen är det full rulle i 60 minuter.

 

Om några timmar vet vi hur det går, hur många mål vi gjorde, hur mycket smärta det blev...

 

*rock on*  

Laddar till: Dj Tiësto - He's a pirate // Apocalyptica feat Sandra Nasic - Path //  och mängder av InFlames

Allt som får pulsen att höjas...

Det finns en myt om en sång, Gloomy Sunday, som säger att om man lyssnar på den så tar man livet av sig...

Gloomy Sunday spelades in 1933 av den ungerska pianisten och kompositören Reszo Seress och heter på original Szomorú Vasárnap.

Första gången jag hörde talas om låten var för några år sedan, på Discovery, var annars? *ler*

Tyckte det lät ganska otroligt men var självklart tvungen att googla på den, och efter noggrant övervägande lyssnade jag på den. Tänkte att om så många artister har gjort en cover på den, och några av dom lever fortfarande så borde det vara ofarligt.*skratt*

Fast det kändes lite som när man kollade på The Ring- videon när man tryckte på play, lite obehagligt, lite spännande, man vet juh aldrig...

Överlevde då iaf. Kanske måste man lyssna på originalet...

Låten var bra om än väldigt sorgsen, kanske därför den föll i glömska och försvann, tills jag för nån dag sedan snubblade över den igen...

 

Fakta eller onödigt vetande från Wikipedia:

"Låten är uppmärksammad på grund av de självmord som låten sägs ha orsakat, därav fick låten fick snabbt namnet "Hungarian suicide song". I Berlin så bad en ung man ett band att spela Gloomy Sunday, efter att de spelat låten, gick han hem och sköt ihjäl sig själv med en revolver. Vänner hade hört honom klaga över att han kände sig deprimerad på grund av en ny melodi som han inte kunde få ut ur sitt huvud.

En vecka senare, i samma stad, så hittades en kvinnlig, ung affärsanställd, hängande från ett rep i sin lägenhet. Polisen som undersökte självmordet hittade en kopia av Gloomy Sunday i flickans sovrum.

Två dagar efter den tragedin så gasade en ung sekreterare i New York ihjäl sig. I hennes självmordsbrev önskade hon att Gloomy Sunday skulle spelas på hennes begravning. Några veckor senare, så tog en annan New York-bo, vid 82 års ålder, livet av sig, han hoppade från fönstret på sjunde våningen, där han bodde. Detta skedde efter att han spelat den "dödliga" låten på sitt piano.

Tidningarna runt om i världen var kvicka på att rapportera andra dödsfall som var associerade med Seress sång. En tidning skrev om en kvinna i norra London som hade spelat Gloomy 78 gånger med full volym. Låten spelades om och om igen och till slut bröt sig grannarna in i hennes lägenhet där de hittade kvinnan död i sin stol efter att hon tagit en överdos av barbiturat.

Månaderna gick och en stadig ström av bisarra och oroande dödsfall som var associerade med Gloomy Sunday rapporterades.
Låten blev till slut förbjuden att spelas på BBC.

Reszo Seress, som hade gjort den kontroversiella låten, fick också uppleva den olyckliga effekten av Gloomy
Sunday. Han skrev till sin före detta fästmö och bad om försoning. Men åtskilliga dagar senare fick han den chockerande nyheten från polisen, att hans före detta fästmö hade förgiftat sig själv, och bredvid henne låg en kopia av Gloomy Sunday. Rezsô Seress tog livet av sig 1968. Han hoppade från sin lägenhet."

...Tragiskt...

Loreena McKennitt och Heather Novas tolkningar av låten är nog dom två som jag gillar bäst av dom alla, även om dom är väldigt olika varandra...

 

Spöade Alfta i söndags föresten! 3-2 till oss stod det när slutsignalen gick. Otroligt jävla roligt! Jag lyckades göra ett mål också vilket var lika kul de *ler*

Nu väntar dubbel möte i helgen mot tuffa Brunflo på lördag och sen Krokom på söndag...Laddar för de

 

 

*rock on*

Igår slog det mig: Jag fyller 24 år i maj!

Tvåa, fyra... Tjugofyra...

Vilken ångest! Kände mig väldigt gammal helt plötsligt!

Vi satt hemma hos mig och förfestade när nån nämnde det: Nytt år och snart ett år äldre.

Måste ta mig i kragen nu och styra upp det här. Synd att det är lättare sagt än gjort...

Tur att jag fortfarande får visa leg överallt, både på Tranan och Systembolaget.

 

Swing Life Away - Rise Against

 

*rock on*

 

...eller tidig lördag morgon.

Sitter här i mörkret i lägenheten, det enda ljus kommer från datorskärmen framför mig. Spelar musik så högt jag vågar utan att störa grannarna.

Kom hem från jobbet nyss. Har varit på trav till Sundsvall med Fröjdson igen. Det blev ännu en andra plats ikväll, men han var jätte duktig. Hans som vann var överlägsen och var flera längder före dom andra. Det blev 10 000 sköna laxar till stallet iaf.

En bra fredag kväll, är dock inte nå trött av nån underlig anledning. Malmö höll mig vaken halva natten igår sen har jag varit uppe sen sex i morse, men jag är juh ledig hela helgen så vad gör det *nöjd*

 

Igår läste jag ut Harry Potter och Dödsrelikerna. Den sista och slutliga boken i Harry Potter- serien...

Jag fick den på julafton och har i princip inte kunnat släppa den sen dess. Nästan 800 sidor slukades i ett nafs.

Det var längesen jag hittade en bok som trollband så pass mycket. Stundtals var den dock så hemsk att man inte vela fortsätta läsa, folk och fä dog nästan på varenda sida ett tag, men nyfikenheten drev en vidare, kapitel efter kapitel.

 

Helt sjukt att tänka sig hur mycket jag sågade Harry Potter från början. Tyckte det bara var för yngre och verkade helt ointressant, men så åkte vi till Irland för att jobba en månad. Väl där läste jag ut min bok i ett nafs och vela ha nåt nytt att läsa. I deras döttrars rum fanns en bokhylla med några böcker, däribland den första Harry Potter boken. Tog den mest för att jag tänkte att det skulle vara ganska lätt läst engelska. Efter två kapitel kunde jag inte sluta läsa den.

Sen har jag sträckläst dom andra böckerna så fort dom kommit ut, några på engelska och några på svenska. Föredrar dom engelska då tex alla namn är i original.

Nu är det slut, känns lite tråkigt även om sista boken var otroligt bra. Den slutade bra och det känns som om hon lyckades svara på alla frågor man hade.

Är så otroligt imponerad hur J.K Rowling har lyckats binda ihop alla trådarna, hur hon tvistar till det och när man tror att det är som hopplösast så har hon lösningar man aldrig kunnat fantisera fram själv. Hon måste ha en otrolig fantasi, undrar var hon får all inspiration ifrån...

Ser fram emot dom kommande filmerna...

 

Har ätit årets första semla också! Smakade väldigt bra även om större delen av semlan bestod av mandelmassa. Ungefär 3-4 matskedar massa, lite för mycket i mitt tycke. Vill ha mycket grädde och florsocker, men hembakta är absolut godast!

Känns som att kommer bli många fler semlor innan det är dags för den riktiga "Semel-dagen"

 

Lär försöka sova snart, måste vara fit for fight inför morgon dagens bravader... sen på söndag kväll möter vi Alfta i en DM match. Vi bara ska vinna, sist lirade vi oavgjort trots att vi ägde matchen... det ska inte få hända igen hoppas jag.

 

*rock on*

 

Lyssnar på: Angels and Airwaves album - I Empire

Det här året har inte börjat bra, inte över huvudtaget *sucka*

Det har varit mest uppförsbacke sen det nya året anlände. I helgen förlorade vi mot Ankarsvik också, 5-2 till dom...Hatar att förlora.

Det enda positiva än så länge var att båda "mina" hästar, Fröjdson och Cowboy, gick bra i fredags och var tvåa båda två. Det var riktigt kul, men dom hade kunnat vinna också...

 

Hatar när man kommer i en sån här "formsvacka", när allt känns meningslöst och tomt.

Man trampar runt i samma cirkel hel tiden, fast i hamsterhjulet.

Man lever i sin lilla bubbla, livet flyter på och dagarna går förbi?Vaknar, jobbar, äter, tränar, festar, sover, om och om igen...

Vad är meningen?

 

Vad är meningen med livet? Kanske en av världens mest frågade och genomtänkta fråga...

Vissa anser att frågan är självklar: att fortplanta sig. Andra anser att det detta liv bara är ett annat steg på väg mot nästa liv på stegen...egentligen finns det nog nästan lika många olika svar som jag har döskallar i lägenheten...

Så alltså, om det inte finns någon vettig mening med livet kan man inte bara röja och ha kul medan man lever då?

 

Jag vet att "Villa, Vovve, Volvo livet" aldrig kommer att vara nåt för mig. Alla vuxna säger att jag kommer att ändra mig med tiden, när jag blir äldre, men jag har känt så här ända sen jag var sju-åtta år...och skulle jag ändra mig så: Shit happens, men som det känns just nu: Inte en chans i skogen.

 

Egentligen så är det inget fel på det livet, inte det här livet jag lever just nu heller...det är bara det att det känns som att livet bara rinner i väg. Jag är rädd att missa nåt. Att inte hinna med allt jag vill göra innan jag blir gammal, innan jag dör...

Drömmar som jag vill hinna uppfylla.

Så less på att höra att det inte går att jag borde satsa på nåt annat...

Skulle jag bli tvingad att jobba som telefonförsäljare eller liknande skulle jag känna mig som en tiger i bur, ständigt längtande efter friheten, hela tiden sökande efter en väg ut.

 

Jag vet vad jag vill, jag vet inte riktigt hur bara eller var jag ska börja...

Hade man haft pengar hade det definitivt varit lättare, men många människor har lyckats med mycket utan pengar, så egentligen är inte det en giltig ursäkt...bara vilja finns där.

 

Det känns bara så meningslöst ibland...

 

När det känns riktigt nattsvart och inte ens musiken kan få mig på bra humör brukar jag bläddra igenom fotoalbumen och se på alla trevliga gamla minnen.

Hittade ett gammalt klipp på Youtube för inte så längesen på Takida från Peace & Love festivalen -06 när vi var där . Får rysningar när jag ser det. Jag och Frida stod längst fram och hoppade som dårar. Den ligger på första plats av all konserter jag sett. Vilken stämning!

Fanns även flera härliga klipp från Bollnäs Festivalen. Bilder från båda festivalerna finns på min Pixbox sida också.

Gamla goda minnen ger hopp om nya!

 

*rock on*

 

Lyssnar på: Yellowcard - Paper Walls // Demon Hunter - My Heartstrings Come Undone //

Yellowcard - Shadows And Regrets

Idag är det fyra år sedan Sara dog...
Var tvungen att räkna fler gånger för att vara säker. Kunde inte tro att det redan hunnit gå fyra år...

Tiden har gått så otäckt fort. Minns allt så väl, allt som hände och allt runt omkring just då, just den tiden. Känns ibland som om det var igår...

Sista gången jag träffade henne var precis innan julafton... då hon, jag och Jenny gick på bio här i Bollnäs och såg den sista delen i Sagan om Ringen trilogin. Vi hade sätt fram emot och längtat till den här dan ända sen vi sett den första delen två år tidigare. Kunde i princip nästan alla repliker och onödigt fakta.*ler* Minns att hon klagade på att hon hade ont i ryggen men det var det värt för att få se filmen!

Efteråt åkte vi upprymda hem till Saras lägenhet där vi diskuterade filmen och kollade på andra filmklipp på hennes dator. Vid tolv tiden skildes vi åt bara för att jag skulle upp och jobba dagen efter... vi skulle höras sen och hitta på nåt i veckan...Det hann vi aldrig

Minns att jag tyckte det var konstigt att hon inte svarade i telefon eller svarade på smsen, men det var inte så märkvärdigt, tänkte hon hör väl av sig sen.

 

Dagen efter nyårs afton fick jag reda på vad som hänt och skulle ske...

Luften försvann ur rummet, jag kunde inte andas längre. Hela kroppen skakade...

Somnade sent den natten, helt utmattad.

 

Dagen efter kändes allt som en hemsk mardröm, önskade att det var så också. Allt kändes så overkligt, det kunde bara inte vara sant...jobbade på som vanligt i stallet. Jag och Jenny hade fått lov att komma och hälsa på henne på eftermiddagen, efter jobbet.

Pappa hämtade mig vid fyra tiden, det var knäpptyst i bilen, efter att åkt en bit berättade han vad som hänt och hela världen rasade samman än en gång...

 

Jag slutade tro på allt jag någonsin trott på den dagen Sara dog.

 

Livet är så jävla orättvist...och tiden läker inga sår

 

---

Sara Pettersson

1983-2004

*rock on*

Ännu ett nytt år har börjat... hoppas det blir bättre än 2007.

 

Nyårsafton blev trots allt jätte rolig. Alla planer jag hade från början gick rakt åt skogen och inte fick jag använda min nyårsklänning som jag fick av mamma heller. Lite synd men man får ju bara så roligt som man gör det.

 

Jag å Frida bestämde oss för att göra det bästa av situationen, med öl och raketer hade vi en bra början.

Mitt på dagen åkte jag först upp till mamma och pappa, som var i vår sommar stuga, och käkade mat. Det var lite obehagligt när man skulle åka därifrån. Mörkret kom fort och dränkte allt runt om den lilla stugan. Med endast elden och några värmeljus så var det ganska mörkt i stugan också, men mysigt.

Lite mörkrädd blev man när man stängt ytter dörren bakom sig och skulle ta sig till bilen. I totalt beckmörker var det svårt att se var man satte fötterna. När ögonen äntligen vant sig något skulle man fumla med bilnyckeln och hitta tändningen. När billyktorna slogs på trodde man nästan att man skulle se tusen lysande ögon inne i skogen. Hemresan gick i alla fall bra trots mörkret.

Väl hemma var det bara att hoppa i duschen och på med make up. Körde med svart skjorta och min döskalle slips. Tjurade över att jag inte fick ha klänningen, eller fick och fick men det hade varit att klä upp sig lite väl.

Vid sju tiden åkte vi upp till Walle på Blomkransen och började fira av det gamla året.

Öl, chips och Buzz var det som gällde, men innan vi kunde börja spela var vi tvungen att finta två 18 åringar. Tydligen så var en av dom kär i en av grabbarna och bara kom och bankade på dörren till lägenheten. Inte fattade dom vinken av att grabbarna inte vela ha dom där heller, så till slut så "ringde våran skjuts som vi skulle åka med till en annan fest" så dom var tvungen att gå men innan dom gav sig *herregud* Jag hoppas jag inte var så där när jag var 18. Efter dom dragit skickade dom mängder av sms och kvällen slutade med att dom kom på tolv slaget och sen stod dom utanför lägenhets dörren och bankade. Vad som hände sen vet jag inte? drog hem vid ett tiden.

 

Frida och jag rockade på Buzz iaf även om Walle lyckades vinna några gånger. Hollywood quizen var roligast av dom tre skivor vi hade.

Vid tio gick jag över till Badis och hälsade på där. Hedin, Tobbe och resten av La Squadra gänget var där, och mängder av annat folk också. Man fick knappt plats där inne, men det var rejält med drag där. Halv tolv sprang jag tillbaka till Frida och gänget, dom hade ju alla raketerna! Det blev en glad återförening vid Pizzeria Bandy där vi bestämt möte.

Walle och Frida skötte uppskjutningen. Allt gick bra förutom en raket där flaskan trillade omkull och raketen blåste iväg som en torped över gräsmattan mot Jehovas Vittnens lokaler innan den exploderade i ett glitterregn. Det lyset upp överallt på himlen i alla regnbågens färger. Alla önskade gott nytt år och Frida och Johan sög en sista gång på snusen innan som kastade bort den och på började sina nyårs löften om att sluta.

Jag la inget löfte mer än att 2008 ska bli bättre än det gångna året.

Jag drog hem strax efter vi öppnat champagnen. Kände att jag vela hem då. Man ska ju sluta på topp...styrde lite käk när jag kom hem, sen vaknade jag på ett udda ställe vid sex tiden *hehe* Sen letade jag mig tillbaka till sängen och knäppte av tvn...

Så hade man överlevt ännu ett år *tack och lov*

Bilder från kvällen:

Alla bilder dyker som vanligt upp på Pixbox inom en snar framtid...

 

*rock on*