Igår upptäckte jag en ny tv-serie på ettan: The Tudors!

Kunde inte sova så jag zappa runt mellan kanalerna för att hitta nåt att somna till. Stannade till på ettan när jag såg ett gäng riddare galoppera fram. Har en liten svaghet för riddarfilmer. Hade gärna levt på den tiden även om det i verkligheten kanske inte var så "romantiskt" som det är på film. Älskar klänningarna och frisyrerna. Korsetter är så otroligt fint.

Vinjetten rullade vidare med lite sexiga scener och snygga skådespelare. Kollade text tvn och såg att det var avsnitt 4 av 10. Fortsatte att kolla och blev helt fast efter dom två första minuterna! Kunde inte slita mig från TVn.

Intriger, kärlek, sex och mord det behövs inte så mycket mer. Varje onsdag kväll är uppbokad nu iaf några veckor framöver!

Orginalskissen på loggan:

*rock on*

Lyssnar på: Midnight Oil - Beds Are Burning // Takida - Reason To Cry // Skid Row - Breakin' Down

Igår lirade vi sista bortamatchen för den här säsongen. Vi hade match mot Granlo i Sundsvall. Det blev seger med 7-3 trots att vi bara var nio utespelare och hälften av laget var förkylda och krassliga. Tur att det är hårda pumor i Hertsjö! Ett stort tack till Veddan som följde med huxflux, utan henne har det varit ännu jobbigare.

Med så några utespelare rullade vi på tre backar och jäklar vad jobbigt det var. Sassa hade varit sjuk i veckan och även jag hade varit sjuk så man var inte på topp. Vissa byten blev otroligt jobbiga och benen kändes som betong i vissa lägen, men efter några sekunders vila var det bara in å köra igen.

Efter första perioden stod det 2-2. Vi hade betydligt fler skott på mål än dom, men lika många som vi hade på mål hade nog vi utanför också...Ett av deras mål var lite tveksamt när en av deras spelare knuffar undan våran målis Åsa när hon ska ta bollen, men domaren dömer som sagt. Det var bara att gå ut och kriga.

I pausen andades vi och diskuterade att vi måste vara noggrannare och välja våra lägen bättre.

Vi spelade lite bättre i andra även om vi inte fick nåt resultat. Ida var den enda som lyckades näta i perioden, vilket kändes skönt så vi kunde få andas lite.

När tredje perioden äntligen började var det bara att ge järnet. Nu var det bara 20 minuter kvar att slita. Då kändes det lite lättare. Plus att vi fick en kanonstart tack vare Lillen: Med ett rekordmål efter bara 4 sekunder in i perioden! Sen fick vi nya krafter och 3 minuter senare stod det 6-2 till oss.

Matchen var relativt lugn resten av tiden då vi försökte spela runt bollen. Granlo försökte pressa på men kom inte närmare, 7-3 till oss alltså. Gud vad skönt det kändes när slutsignalen äntligen tjöt. Bra krigat av alla tjejer som var med!

Nu återstår bara årets kanske mest spännande match: Derby mot Alfta hemma på parketten!!

Även årets sista hemmamatch tråkigt nog... efter det återstår bara DM slutspelet i mars.

Hoppas det blir nån cup i vår också...*håller tummarna*

*rock on*

 

Lyssnar på: The Red Jumpsuit Apparatus

Vilken dag det var igår! En riktig kanon dag!

 

Allt började med att väckarklockan ringde 04:40. Var oförskämt pigg så jag studsade ur sängen och gjorde klart allt på en kvart, spänd inför dagens bravader.

Jag och Toyyan begav oss sen mot Växbo. Klockan sex skulle vi lasta hästarna för att än en gång styra mot Östersund, och då skulle jag ha hunnit gett dom frukost och gjort dom tävlingsfina.

Det var nyvakna hästar som stod i stallet när jag klev in genom dörren. Jag fodrade lite snabbt innan jag själv gick för att äta frukost.

Halv sex började jag borsta Cowboy, sen var det Fröjdsons tur. Blev precis klar när Thomas hade kört fram hästbussen. Allt gick som smort och vi rullade ut från gården strax efter sex.

Jag sov nästan hela vägen upp vilket var skönt. Vägen är så lång och tråkig...

Efter nästan fyra timmar var vi framme. Vi lasta ur och vattnade hästarna innan vi själva gick och åt, sen började allvaret...

Efter värmningarna såg allt bra ut och Fröjdson var först ut. Han startade i första lunchloppet.

Han hade spåret längst ut på vingen, vilket var bland det sämsta han kunde få, men kusken tog det lugnt och trots en strulig start kunde han lotsa ner honom till tredje invändigt. Allt såg bra ut och när dom passerade oss sista gången på långsidan såg Fröjding grym ut och strax innan upploppet kom luckan och han kunde smyga ut i andra spår och börja kämpa om ledningen. Sida vid sida travade dom och när mållinjen kom lede Fröjdson med ett huvud och ännu en vinst var klart!

Thomas hoppade av glädje och jag var nästan tårögd. Helt otroligt! Han har blivit så otroligt bra! Så många som inte har trott på honom...och nu ligger han på andra plats på listan över "Kallblod i Sverige som sprungit in mest pengar 08". Det är bra jobbat!

 

 

När segerdefileringen var avklarad var det bara tillbaka till verkligheten och ta reda på honom och göra klart Cowboy.

Banan var en lervälling nu, inte bra förutsättningar för honom men det var bara att gilla läget.

Cowboy kom iväg fint och hamnade även han invändigt. Det var hårt tempo hela vägen, in på upploppet sicksackade sig Östman fram mellan hästar. En fjärde plats blev resultatet, det hade eventuellt kunna ha varit bättre om han inte fastnat bakom en galopperande häst...men jag var nöjd!

När Cowboy kom in var han helt täckt i lera, usch hur han såg ut, men det var bara att dra upp ärmarna och börja sela av och tvätta.

Planen var att vi skulle lämna Östersund runt två, annars skulle inte jag hinna hem till innebandy matchen...

Sju skulle matchen börja i Söderhamn. Så det skulle bli ont om tid...

 

Resen hem gick lätt och det vara bara glada miner och telefonerna ringde i ett med gratulationer.

 

Klockan sex på kvällen rullade vi äntligen in på gården i Växbo. Det hade varit en långdag, men när det går bra så går det så lätt och är så roligt.

Lastade ur hästarna innan jag kastade mig in i Toyyan och gasade till Söderhamn. Tio i sju sladdade jag in på parkeringen vid Söderhamns Sporthall, men när jag väl kom dit visade det sig att det var lugnt. Det var en ungdomsmatch innan som inte var klar än så det dröjde tio minuter innan vi fick gå ut på plan så då han jag värma upp i korridoren sen var det full rulle!

2x 20 min... Efter första stod det 0-0. Vi spelade lojt och slarvade mycket med efter lite peppning i pausen kunde vi vinna säkert med 5-1. Det var kul match trots att man var sliten plus att vi rullade på tre backar. Med den segern är vi klara gruppsegrare i DM med inga förlorade matcher. Vilket känns kanon, nu är det bara slutspelet som gäller i mars sen.

 

Jag kan lova att jag var ganska nöjd när jag kom hem efter nio på kvällen. Skönt att få sova efter en sån toppen dag!

 

*rock on*

...Bittersweet...
Gammal låt men ack så bra fortfarande...

*rock on*

Helgen var över och det var faktiskt riktigt bra!

Började med fest på fredagen. Följde med Frida till henne kompisar i Arbrå. Var lite nervös när jag inte hade riktigt koll på vad det var för pinglor, men det hade jag inget för. Dom var absolut störtsköna allihopa. Det blev singstar och öl för hela slanten.

Vid elva åkte vi ner på Sport In där vi tog en drink innan vi drog vidare på Tranan.

Det var inte mycket folk på nåt av ställena, men dom som var där räckte för att vi skulle ha kul. Skönt när det inte är så mycket folk på dansgolvet, så man kan dansa som man vill utan att behöva trängas och svettas.

Var kvar tills det blev dags för tryckare då jag flydde fältet. Det är inte riktigt min grej...tycker det är pinsamt.

Utanför träffade jag på Joel som också var på väg hem så vi tog sällskap. Strax innan Max skildes vi åt då jag var hungrig, men inte han. Träffade på Piit och Jonas där och hakade på dom in dit istället. Allt var kanon ända tills vi kom fram till disken...då stängde dom! Hur smidigt gjort var det! Inte fick man nåt annat heller...det stod kanske tio personer bakom oss också som inte heller fick nåt. Gick hem något sur, men käkade spagetti och köttfärssås när jag kom hem iaf. Slocknade efter tre någon gång...

 

Vaknade tolv på lördagen. Kändes bra att vara helt ledig för en gångs skull. Det är ganska sällan det händer, alltid är det nåt som ska göras.

Det enda vettiga jag gjorde var att diska innan jag åkte hem till Rengsjö för att käka. Gjorde inte många knop sen heller. Kollade på film med Nizse och Källänge. Vi såg The Hitcher, en helt klart godkänd film. Även om man kunde gissa vad som skulle hända i nästa scen så blev jag rädd iaf *hehe* Inte blev det bättre av att Johan skrämde en med jämna mellanrum!

Somnade vid tolv med väckarklockan ställd på sex...

 

Studsade upp på söndag morgon och fixade frukost innan jag och Toyyan gasade iväg mot Växbo och stallet. 15 hungriga hästar stod där och väntade. Allt flöt på bra och vid halv tio var jag klar.

Halv ett skulle vi ha samling på sporthallen inför dagens match. Vi skulle möta Sundsvalls IBF.

Vi var som vanligt inte mycket folk. Två femmor hade vi lyckats skrapa ihop iaf, och Jossan var tillbaka på backen igen efter sin skada, vilket var kanon.

Matchen började långsamt då vi visste att dom skulle backa hem. Slarvade väldigt mycket dom första minuterna men efter att alla fått känt lite på bollen. Började målen trilla in... Hallgren var först ut av alla, sen trillade dom in i en strid ström. 7-0 stod det efter första perioden och det kändes jätte bra.

I andra fortsatte vi i samma fart och när perioden var slut stod det 14-0 på tavlan. Snyggast var nog Sassas båda mål skede vid en av våra "nyintränade-frislags-varianter".

I tredje tappade vi lite fart och vi gjorde inte lika många mål som tidigare men vi höll nollan vilket var det viktigaste och matchen slutade 16-0 till oss.

Så skönt och det var trots allt en rolig match då vi lät bollen jobba.

Nästa match är mot Söderhamn på onsdag. Jag hoppas att jag hinner vara med. Ska upp och tävla med två hästar i Östersund men jag borde hinna komma hem...

Nu blir det chips och film iaf, det tycker jag att jag har förtjänat *ler*

*rock on*

 

Lyssnar på: Reel Big Fish...

Igår kom den äntligen; årets första seger!

Precis när allt börjar kännas tungt och livet är som en enda lång uppförsbacke händer det.

 

Vid lunch tid igår lastade vi Lykke, Cowboy och Fröjdson och lämnade Växbo för att bege oss till Östersund på trav. Lykken är Beates häst och dom andra två är mina passhästar.

Janne körde lastbilen medan Helmer satt bredvid och jag och Beate slog oss ner på sängen bakom förarsättet. Solen sken hela vägen och vi hann med många skratt på den 3,5 timme långa resan. Roligast var det när Helmer såg två orrar på snökanten av vägen, det visade sig vara två sopsäckar *haha*

 

Väl framme i Östersund blev det lite strul när dom hade lyckats ställa hästarna i olika stall, men efter lite spring fram och tillbaka lyckades vi byta till oss en box så vi iaf fick hästarna i samma stall.

Nu för tiden är det jätte noga med boxarna pga av dopningriskerna. Alla boxar är plomberade när man kommer fram till tävlingsplatsen. När man bryter den har man även godkänt boxen och den boxen är den man bara får ha tills man lämnar banan. Man får inte hålla på att byta boxar hur som helst och skulle man göra det så ligger hela ansvaret på tränaren. Vid dopning är det dyra böter och avstängning som gäller.

Stallet vi stod i den här gången var väldigt skitigt och dåligt rengjort, så hästarna fick stå uppbundna så dom inte skulle nå att slicka och tugga på allt från krubbor och saltstenar.

 

Lykken var först ut från stallet och startade i fjärde loppet. Han bommade starten och kom iväg väldigt dåligt sen var han aldrig i närheten av att komma i kapp men kusken försökte inte heller, han fick bara följa med runt lite fint.

Efter honom var det dags för Cowboy. Han såg grym ut i värmningen men sen när det blev dags för lopp blev det strul.

Först blev det en omstart vilket inte är bra för hans nerviga nerver, men han lyckades ta sig i väg ganska bra i den andra starten och hamnade tillslut tredje utvändigt vilket vi var nöjda med, ända tills kusken bestämde sig för att gå på i tredje spår 700m kvar till mål. Cowboy som helst ska gå i ryggar så länge som möjligt... Anade redan då att det skulle bli svårt med pengar när han fick gå hela sista sväng i tredje spår *suck* men det såg bra ut länge då många andra hästar tröttnade och dalade genom fältet. 100-150m kvar skar det sig i motorn för honom och han blev först utan pengar när han korsade mållinjen. Var lite besviken, även om han inte fick det ultimata loppet borde han ha presterat lite bättre...

Det fanns inte tid till att grubbla för direkt efter skulle Fröjdson starta. Så det var bara att sela av och duscha snabbt som sjutton.

När starten gick för Fröjdson var jag ute och gick med Cowboy. Fröjdson höll ledningen ganska enkelt och när dom kom upp till 500m stolpen spanade jag och Cowboy över staketet och höll tummarna. När dom passerade oss hade Lapp Lotus kommit upp på utsidan av honom och släppte ledningen till honom. Hittills hade loppet gått precis som vi önskat.

Fröjdson blir lite för het i ledningen och vill helst gå i ryggar och Lapp Lotus var en av dom hästarna vi vela släpp ledningen till då hans kusk kör så länge "lampan lyser".

Jag sprang in med Cowboy i stallet när dom gick in på sista varvet och sprang sen för att se resten av loppet på tvn.

Mitt i sista sväng kom luckan och Östman började sakta lirka ut Fröjdson när dom närmade sig upp loppet. Fröjding blev så otroligt ivrig så han höll på att börja galoppera! Galopperar man på upploppet är man diskad direkt...

Åh vad nervöst det var. Både jag och Beate hojtade "håll i, håll i", livrädd att kusken skulle lägga på pisken eller göra nåt annat drastiskt så han skulle börja galoppera.

Sakta men säkert kämpade han sig förbi Lapp Lotus, och några längder före mål var han förbi och segern var klar! 40 000:- skön laxar i första pris.

Kändes så otroligt bra att hästen äntligen fick vinna när han haft lite stolpe ut i några lopp.

Så mycket som man har jobbat med Fröjding också; masserat och smörjt, ridit dressyr och klättrat. Kul att se när det ger resultat, då orkar man fortsätta...

Första segern för stallet i år också! Men fler ska det bli!

 

Tänk vad mycket en liten vinst kan göra. Helt plötsligt känns livet enkelt igen och alla problem är borta med vinden.

Det går så bra att åka hem också när hästarna har gått bra då gör det igen att man får sitta i en häst buss i fyra timmar. Vi hade bra med tur i går också för när vi närmade oss Brunflo fick vi höra att det hänt en olycka men med lite hjälp av polisen lyckades vi ta oss runt den, men har vi kommit bara 10 sekunder senare har vägen varit blockerad av en lastbil. Vi lyckades precis smita förbi...och sen kändes det som om det var nerförsbacke hela vägen hem.

Jag sov viserliggen större delen av resan. Man knölar ihop sig i dom mest lustiga ställningarna när man sover där bak. Det finns en till säng, men där uppe är det så kallt.

Kvart över ett på natten kom vi hem och då var både vi och hästarna rejält trött.

Jag spelade Entwine och Rise Against på högsta volym hela vägen hem till lägenheten för att inte somna vid ratten...Sista gången jag tittade på klockan var hon två och nästa gång jag öppnade ögonen var hon redan sex och det var dags att kliva upp *suck*

Då kändes det hårt men så tänkte jag på Fröjdson och gänget och kunde inte låta bli att le...

Dagen kom och gick och det blev kväll ännu en gång.

 

 

Hoppas vindarna vänder nu...

*rock on*

Emmelie...
Det var lite svårt att maila till dig utan din mailadress. Hoppas du har vägarna förbi igen och läser det här...
Målar mer gärna av och priserna varierar beroende på storlek, matrial och motiv
Hör av dig igen!

*rock on*

Tisdag kväll och klockan är över tio, Celie sitter och kollar på tv med katterna medan jag sitter här och filosoferar, lägger upp lite bilder på pixbox och surfar runt bland alla miljoner sidor.

Förutom att jobba idag så har vi gått på bio. Vi var och såg National Treasure: Book of Secrets.
Jag hade en gratis biljett som skulle gå ut den 6 februari som jag var "tvungen" att använda även om Cellen inte var speciellt svår övertalad.
Filmen med Nicolas Cage i huvudrollen fick godkänt iaf. Den var väldigt förutsägbar och ibland tog dom i lite för mycket så filmen nästan blev löjlig, men helt klart en film som passar en tisdag kväll när man inte har nåt bättre för sig...

När vi kom fram till bion var hela parkeringsplatsen nästan full och jag blev stressade över att vi skulle få dåliga platser...
Jag måste ha glömt för en sekund att vi var i Bollnäs, för när vi kom in i salongen så satt det bara tre människor där inne. Det var bara att välja och vraka mellan stolarna *ler*

Bara att sätta sig i Bollnäs Biograf får en på bra humör. Allt är slitet och ser förjävligt ut om man ska vara helt ärlig, men den är så otroligt charmig: Stolarna är röda, väggarna och taket är orange och blå/grönt (så himla matchande färger) Sen är nog ljudet från 80-talet som det låter, och även om stolarna är slitna så sitter man fortfarande ganska skönt i dom.

Jag ska ta över den bion när jag blir äldre. Det är en av mina stora drömmar...att få äga en biograf.
Det har jag drömt om sen allra första gången jag satte mig ner i en biostol.
Den skulle kunna bli så fin...mängder av rött och guld, nytt ljud, nya stolar, popcornmaskin osv...

Älskar verkligen att gå på bio! Skulle utan problem kunna gå nån gång varje vecka. Folk får gärna ha hur bra Hemma-Bio-System dom vill men inget slår känslan man får i biosalongen.
Allt från dom första förväntningarna, reklamen, trailerna för kommande filmer och sen "äntligen" nedräkningen...och sen filmen. Får nästan rysningar varje gång introt rullar igång för en ny film.
National Treasure hade ett rätt schysst intro, bildmässigt iaf. Dom verkar inte ha lagt ner så mycket tid på musiken, vilket är synd. Den kan lyfta en film så otroligt mycket och göra en scen så mycket mer känsligare eller häftigare. En skräckfilm är ingenting utan sina ljud och musik.

Jag minns fortfarande min första biofilm jag såg, det var Oliver och gänget. Har nog inte sett den sen dess, minns att jag tyckte den var lite sorglig...
Enligt IMDB så släpptes den i Sverige 1 december 1989 och det stämmer nog.

Min första film jag så som var på engelska var The Mask. Gick med pappa, minns inte om lillebror var med eller inte. Första gången jag såg Jim Carrey och rolig var den! Tycker den är en av dom roligaste komidierna någonsin. Den släpptes 25 december 1994.

Lustigt hur vissa saker etsar sig fast i minnet medan man glömmer allt annat man borde komma ihåg...

I morgon kväll kommer chefen hem igen och på tordag åker Celie hem till Hudik, och dagen efter sticker hon till Frankrike...så nu tar det roliga slut, även om det ska bli skönt att få "flytta hem" igen och rutinerna återgår till det normala, men det var längsen jag skrattade så här mycket. Måste komma ihåg kameran i morgon..
Några bilder från i måndags...

*rock on*

Gahh! vad galen jag blir på mig själv ibland...Sitter å väntar, å trånar, å hoppas på att mobilen ska pingla till.
Att det ska vara från den personen. Innehållet har inte så stor betydelse räcker med att få höra att personen ifråga lever och har det bra.
Blir ännu mer uppenbart nu när man bor med Cellen. Hennes i hennes mobil låter det konstant 24h, dygnet runt. Visserligen piper den lite för ofta. Man blir lite galen av det också...speciellt när "JärvsöLars" skickar sina sms, han verkar inte ha någon tidsuppfattning what so ever, och skickar gärna alla roliga och snusk historier han kommer över.
Ibland kan jag inte låta blir bli att snurra mobilen mellan fingrarna, flippar på luckan, försöker med tankeöverföring genom att fokusera på personen...men hittills har inget fungerat *hehe*
Tålamod är knappast min starka sida. Tur att den här "besattheten" går i perioder. Sjukt egentligen hur mycket man har blivit beroende av mobilen, även om jag är långtifrån så besatt som andra människor är...Lite beror det nog på också att jag inte har någon hemtelefon, jag har bara mobilen. Känner mig lite handikappad dom få gånger den inte har fungerat.
...Men ett menlöst sms kan få en på så himla bra humör hela dagen...

Igår åkte jag ner till Löten för att handla lite frukost. Löten är Rengsjös centrum, byn där jag är född och uppvuxen.
Var väldigt längesen jag var in där sist. På utsidan såg det ut precis som förr i tiden. Husväggarna i ljusgul färg, färgen hade börjat flagna med åren. Utanför entrédörren var anslagstavlan kvar med diverse olika lappar med bortsprungna katter och innebandy för barn på skolan mm
När jag klev in i affären kände jag mig som 12 år igen, nästan ingenting hade förändrats där inne, inredningen var den samma med samma låga hyllor, med charken längst till vänster och mjölken och drickan längst in.
Undrar hur många gånger den affären har varit hotat av nedläggning...men än så länge har den lyckats överleva.
Många minnen från den platsen som när jag fick göra min skolpraktik och man för första gången fick gå igenom dom gråa svängdörrarna bakom charken och gå bakom kulisserna. Tycket allt så lite sunkigt och gammalmodigt ut då redan, tror knappast det har förändrats. Såg inte ut som det från utsidan...
Fick en "uppenbarelse" om att göra en fotosession på affären, linskäkten, skolan mm. Så gammalt och slitet men ändå vackert i all sin enkelhet. Det började rycka i konstnärsnerverna som har verkat vara döda dom senaste två månaderna.

Känns trist om allt bara skulle försvinna, vilket det kommer att göra en dag. Om inte annat så skulle det vara kul att ha som minnen sen när man blir äldre och sitter på en balkong vid havet långt söderut och njuter av livet med sina närmsta...

 

Jobbet har gått bra hela veckan även om vi har blivit långsammare och långsammare, men vad gör de, vi har ju hela dagen på oss *ler*

Har skrattat så mycket så jag har träningsvärk i magen. Har kommit fram till att jag är en stressad människa och det är omöjligt att stressa Celie. Hon har också sämre minne än en guldfisk, helt hopplös emellanåt. *hehe* Fransmän verkar vara ett skumt folk också...

 

Jag red Mark idag och Celie Cowboy. Det gick väl så där. Mark är ju hingst och det visade han upp också. Halv vägs uppe på åsen vid gruvan reste han sig rakt upp utan förvarning. Segrade sig så högt att jag trodde vi skulle slå runt. Kände hur hans bakhovar gled på den snöiga vägen, lutade mig framåt mot hans hals för att inte nån av oss skulle tappa balansen och falla. Även om det gick på bara några få sekunder hann jag tänka många olyckliga tankar, ända tills jag fick luft i lungorna och ryade åt honom.

Med all sin kraft kastade han sig framåt och började bocka. Som den värsta rodeohäst bar han iväg mot skogen. Det var bara att hålla i sig för glatta livet och försöka få upp huvudet på honom. Nu hade rädslan gått över till ilska, adrenalinet pumpade för fullt, och jag svor så det ekade över hela Växbo skogen, orden var inte så sammanhängande men man kunde utskilja ord som hästjävel, ditt as, nu springer du... Fick upp hans huvud efter ett par språng och drev honom nu över åsen i trav. Nu var skrället nämligen istadig, han kunde inte springa med fem ben...tillslut gav han sig och drog in det femte benet och började trava normalt.

Jag var helt slut vid det här laget, svetten lackade och benen skakade.

Celie och Cowboy kom strax i kapp oss och var undrande över vad som hänt. Resten av turen gick bra och inget mer hände. Det kan ha berott på att Mark fick 4 straff rundor i backen; han var inte så kaxig sen.

Så himla trist att han ska hålla på sådär. Han är en jätte trevlig häst annars men ibland brinner det till i huvudet på honom. Han är som en 14 årig tonårs grabb som har kommit i puberteten och inte vet hur han ska hantera alla hormoner som springer runt i kroppen... Tur att jag gillar honom ändå. Men han har ju precis blivit 4 år så han har lite tid till på sig att mogna. Så länge han sköter sig på banan så behöver han nog inte vara orolig för att få träffa Herr Veterinären och få kulorna knipsade...

 

I morgon är det lördag och då är det dags för innebandy match. Är inte ett dugg laddad än så länge men det brukar ordna sig...hoppas på tre poäng, vi behöver dom!

*rock on*