Idag hamnade vi i en diskussion som startade med en reklamfilm.

Jack and Jones, kläder för killar, har släppt en reklam där dom spelar extremt mycket på sex och alla tjejer är avklädda medan killarna är fullt på klädda.

Åsikterna gick lite olika i målerisalen, några tyckte inte den var så farligt medan andra vela anmäla den direkt. Några tyckte all reklam är bra reklam, några tyckte den var direkt kvinnoförnedrande... Kan nämna att det bara var killar som gillade den.

Jag brukar inte reagera på reklam, mer än att jag tycker dom är tråkiga, men den här gick bara över gränsen! Såg den första gången när jag och Linn var på bio i fredags. Den kändes bara så jäkla billig och slampig, allt tjejer behöver göra är att skaffa silikonbröst, svanka och jucka så är det klart sen.

Anser Jack and Jones att dom har så fula kläder så dom måste distrahera grabbarna med snygga tjejer för att dom ska handla?

För vem tittade på kläderna? Inte jag iaf...

och vart blåser blondien?!

Lyckats har dom iag gjort som gjprde reklamen, på ett eller annat sätt, sen alla pratar om den..

Hur som helst är den pinsamt dålig. Dags att byta ut ”manusförfattaren” till någon med mer fantasi!

Dom är lite suddiga sen min mobil har några år på nacken nu, men still going strong:

Jacob Lovén

Barfota var han också

Peter och Tommie

Autograf..

Det var en riktigt rolig spelning, där jag, Linn och Tim stod längst fram under tiden dom spelade. Sångaren har en fenomenal röst! Dom var nästan bättre live än på skiva!
Efter deras spelning köpte vi en varsin t-shirt sen som alla i bandet signerade. Killarna var verkligen super trevliga. Mitt i alltihopa fick jag en autograf på halsen av sångaren *haha* Vet inte hur det gick till, han bara dök upp med pennan.
En riktigt rolig kväll! Önskar den kunde fortsatt lite längre bara..Missade deras efterfest vilket var väldigt synd. Fick höra av Mr Jonathan hur roligt dom hade haft det..Bara för att Linn tog fel på klockan *haha* snacka om oflyt!

Är hemma en snabbis i Bollnäs och jobbar nu, men rullar mot Sundsvall i morgon kväll igen..bara att tagga

Vart börjar man?

Sitter i Rengsjö just nu, ensam i ett stort jäkla hus. Mor och Far har dragit till "sommarstugan" så jag blev ensam här hemma den här helgen.
Lite läskigt, har aldrig gillat att vara själv i det här huset..

Men just nu så är jag bara glad att jag lyckades ta mig hit över huvudtaget! Det tog 4 timmar mellan Sundsvall och Bollnäs, som normalt tar två! Och det var inte bara det jäkla vädret som ställde till problem!
För att ta allt från början:

Strax efter tre hämtade jag upp Sanna och Elin på tågstation och rullade sen mot Bollnäs. Strax ovanför Gnarp började bilen bete sig konstigt och några sekunder senare dog bilen!! På E4an av alla ställen!! Ju längre vi stod still juh högre puls fick jag. Det rykte ur motorn och bilen velade inte starta något mer!
Som tur var så stannade vi precis framför en busshållsplats som vi kunde rulla bak bilen till så vi slapp stå mitt ute i vägen och livsfaran. Efter mängder av samtal till olika människor i hopp om hjälp, lite pillande och ångestladdande skratt provade vi att starta bilen för 100:e gången. Den hoppade i gång, till min stora lättnad, och vi provkörde runt på busshållsplatsen, runt runt tills vi vågade ge oss ut på E4an igen. Allt detta tog drygt 40 minuter..
Den gick bra så länge vi inte körde på låga varv. Trodde allt skulle gå bra tills vi kom till Vattrång...

Från ingenstans dök en bilkö upp! Lyckades in i det sista undvika att köra in i bilen framför. Det gick inte fort men i svag nedförslut och massa snömodd var det inte lätt att få fäste..Än en gång rusade min puls genom taket *jösses*
Tydligen så hade en lastbil fått stopp i backen..vi stod still, bilen gick på tomgång, jag skakade i hela kroppen efter allt adrenalin. Sen händer det..
Efter ca tio minuter i bilkön dör bilen! IGEN! Helt utan förvarning. Panik panik panik..
Provar att starta den igen, inget händer alls. Kollar alla lampor, alla mätar, allt. Ut och lyfter på motorhuvuen. Ser inget konstigt. Självklart börjar kön röra på sig då!!
Första tanken är att vi måste rulla in den till vägkanten (bakom oss har vi en långtradare), men jag bestämmer mig för att prova nyckeln en gång till...och den startar!! Tack tack vem eller vad som hjälpte oss just då!

Sen körde vi på höga varv hela vägen till Bollnäs. Jag började inte slappna av förrän vi svängde av E4an i Söderhamn. Vågade inte stanna en meter. Men hem kom vi!
Efter jag lämnat av tjejerna åkte jag och kollade på innebandy med Emma. Efter det kom Johan och tittade på bilen, det enda han hittade var ett tändstift som var glappt..men när han tog bort det startade bilen glatt iaf. Fattar ingenting. Så konstigt. Den gick som en klocka sen iaf. Tror Sundsvalls luften är dålig för den *hehe*

Helt galet har det varit iaf. Tur var det att Sanna och Elin var med också annars har jag nog brytit ihop där på E4an om jag varit ensam. Helt sannslöst vilken tur i oturen jag haft den senaste tiden! Ska nog inte ha en bil helt enkelt..och jag kommer dö av en hjärtinfarkt om jag inte lugnar min nerver!
Nu ska jag försöka sova i det här stor huset och ladda inför party och Hoffmaestro i morgon.


KIAN - inte att lita på längre

"Justin Bieber: God sent me to make music  In Flames: WTF I didn't sent anyone !!"
*hahaha*

Har suttit halva kvällen och titta på massa youtube klipp från festivaler jag varit på. Skakiga bilder och halvkass kvalitet ibland men vilka minnen... *sucka drömmande* Varför detta just nu? Det börjar bli dags att planera inför sommarens festivaler. Stora planer på gång, hoppas dom går att genomföra..
Några av dom förra årets härliga konserter:

HIM, Pier Pressure, Göteborg



Blink 182, Hamburg, Tyskland Drömmen blev sann...



Slash, Get Away Rock Festival, Gävle



30 Seconds To Mars, Pier Pressure, Göteborg



Hann även med att se In Flames, Pendulum, Raised Fist, All Time Low, Motorhead, Europe och en himla massa mer band! Undrar vad det blir för minnen i år? Blickar framåt

Onsdagen började med att jag åkte till Bergsåker med Pine Cone för att tävla. Log lite för mig själv när jag insåg att dom gamla takterna sitter i. Trots att det var snart ett halv år sedan jag selade ut en häst till lopp så gick allt på rutin. Värmde henne själv på stora bana och insåg hur mycket jag saknade det här. Pine kändes som en tiger och vi fick även stanna till i vinnarcirkeln för en kort intervju. Det enda som drog ner stämningen var flaggorna som vajjade på halv stång till minne av Roger N. Även på stallbacken var det dämpade stämning, alla mer eller mindre hade tankarna hos Roger och hans familj..
Ingen musik spelades heller vid defileringen eller vis priscermonin, allt för att hedra.

Sen till loppet så blev vi bara 5a. Pine hamnade i rygg på ledaren och där blev hon fast med alla krafter kvar. Riktigt synd då hon såg ut att försöka klättra över ledaren, men det var positivt att hon var fin iaf..

Avslutade kvällen med att träna innebandy igen med Bollnäs/Hertsjös herrar. Så himla kul. Skrattar ibland så jag inte kan springa. Tänk om man kunde lära sig att hantera en boll som tex Walfridsson..Men det är riktigt bra träning att bara få vara med och lira med dom. Allt går så mycket snabbare och man blir hela tiden utmanad.

By the way..När jag kom hem från träningen lyckades jag göra HELA huset strömlöst!! *HAHA* Totalt mörker blev det! När jag parkerade bilen och skulle stoppa i motorvärmaren fick jag världens stöt och all ström gick!! Tydligen blev det någon kortslutning pga att det kommit in fukt och salt i uttaget så jordfelsbrytaren slog i från. Efter att jag insåg att jag överlevde stöten skrattade jag hela vägen till huset. Var tvungen att lysa upp vägen med mobilen för att jag skulle se vart jag gick. Svartare än svart var det tills pappa hittade proppskåpet och fixade tillbaka strömmen igen. Lite roligt var det *haha*

Är bra sugen att stanna kvar i Bollnäs till helgen och kolla på herrarnas div1 match på lördag...
Vill bra gärna stanna i Bollnäs överhuvudtaget just nu...
Så mycket jag vill hinna med att göra, har inte hunnit träffa hälften av gänget heller.

Det känns som om jag har två liv, ett liv i Bollnäs och ett helt annat i Sundsvall. Jag är fortfarande samma person men liven skiljer så mycket från varandra. Det är som natt och dag..och någon dag kanske jag kommer bli tvungen att välja..

Idag på jobbet fick vi reda på en tragisk nyhet; Roger N från Hagmyren, i Hudik, har avlidigt i en olycka.

Det kom som en chock för alla. Så otroligt hemskt.

Jag lärde känna Roger när jag gick travprogrammet i gymnasiet, då vi alla fick göra praktik i hans stall. Det var en rolig tid då man lärde sig mycket. Roger var en av dom tränare som inte var bangen att låta oss elever prova saker. Kommer ihåg hästar från den tiden som Cafu, Ima Boy och Mr Run..

Sen hade vi Birdie Hammering som jag fick låna till våra licens lopp. Jag tyckte då hon var den snabbast häst jag någonsin kört. Jätte snäll och startsnabb som en vessla.

Det var roliga tider på Hagmyrens travbana.

Kommer alltid minnas Roger som väldigt glad och framåt. Alla tankar går till hans familj just nu...R.I.P




Helt sanslöst hur fort livet kan ändras, på mindre än ett ögonblick kan allt bara vändas upp och ner.
Än en gång inser man hur skört livet är.
Man är här ena sekunden och nästa finns man inte...

Känslan tar över totalt. Hela kroppen, hela själen slits i stycken. Maktlösheten sveper in som en stormvind. En överväldigande känsla som inte går att beskriva.
En förståelse för varför man tar ett rakblad och försöker öppna skinnet så att det som rör sig där under kan försvinna. Sluta värka och låta hjärtat vara.

En rädsla av att visa sig sårbar, för endast en sekund. Att förlora allt.

Rädslan för att förlora någon.

En önskans om att få luta sig mot någon och bara glömma allt som varit.
En önskan om att hjärtat kunde bli av sten. En önskan att slippa känna. Igen.

Så svårt att andas. Varje andetag är en kamp mot den osynliga kraft som kämpar att krossa bröstet. Försöker hitta en anledning till varje andetag, finns det någon?
Det river i bröstet, som eld, men varje andetag är innehållslöst.

Famlar i mörkret. Letar efter det jag saknar, något som så många andra verkar ha..

En förvirrad tanke från hjärtat, om vad som är verklighet och fantasi. Vem lurar vem? Varför vill hjärtat så mycket mer än något annat?
Hjärtat skriker om att få tala sanningen, men sinnet vet att det är fel väg att gå. Det är inte kärlek, och om det är det så kan det aldrig sluta lyckligt.

Alla sagor har ett slut..